Debatt: Vår värld har inte lärt sig

Min mamma föddes i Ångermanland sommaren 1933 ett knappt halvår efter att Adolf Hitler och nazisterna kommit till makten i Tyskland. Hon växte upp med Hitlers röst i radion. Hon kunde sedan höra den rösten när som helst, med största obehag och rysningar. Jag fick med mig, så gott som bokstavligt talat med modersmjölken, att det som hände i Tyskland var där och då och väldigt långt ifrån hur vi har det i Sverige här och nu. Det skulle naturligtvis aldrig hända igen. Etnisk rensning och förtryck av människor som i något avseende var annorlunda var inte acceptabelt. Mamma, som under sin skolgång i Kalmar berördes av 1946 års skolkommissions slutsatser åtminstone i någon mån och trodde att vi genom utbildning och folkbildning hade vaccinerat oss mot diktatoriska tendenser, hade sin uppfattning klar: Aldrig mer! Världen hade lärt sig. Nazism och rasism hör inte hemma i en upplyst tid i ett bildat samhälle.

Vi vet nu att vår värld inte har lärt sig. Vi har sett åtskilliga exempel på att etnisk rensning har skett och fortfarande sker om än inte i vår absoluta närhet. I och med att världen i ett avseende har blivit mindre då information färdas på ett ögonblick så vet vi mycket mer om vår omvärld än man gjorde på 1930-1940-talen. Vi ser ju nästan i realtid hur förtryck manifesteras. Ändå verkar vi inte fatta.

I år, knappt 90 år efter att Hitler släpptes fram till makten i Tyskland och därmed avskaffade demokratin, så röstade över 10 000 medlemmar i Svenska kyrkan för det ultranationalistiska och rasistiska Alternativ för Sverige. Med tre mandat i kyrkomötet lär det inte bli annat än en liten isolerad grupp utan reellt inflytande, men allvarligare är att så många ändå anser att just Alternativ för Sverige är den grupp som bäst leder en luthersk kristen kyrka i rätt riktning. Hur i all världen har vi kunnat hämna här?

Demokrati kräver ett visst mått av folkbildning i populationen för att fungera. Har man inte den nivån så är risken stor att andra alternativ ökar sin attraktivitet, alternativ som förespråkar diktatur och snabba effektiva lösningar utan demokratisk insyn. I år var det 10 000 av kyrkans medlemmar som kände den attraktionen. Hur många blir det nästa år när vi har allmänna val och när inte bara kyrkans medlemmar röstar? Tänker vi helt enkelt vänta och se?

Vi har just tack och lov hittat vaccin för att ta oss igenom en pandemi. De vaccinen hade aldrig kunnat produceras utan högt utbildade och kunniga forskare. Hur är det med vaccin mot diktatur? Är vi beredda att satsa på det enda som är verksamt, nämligen folkbildning som ger människor tro på sin egen förmåga att både förstå sig själva och sitt samhälles historia, nutid och framtid? Det fungerade efter 1945 på min mammas generation och åtminstone under 50 år framåt. Är vi beredda att göra en sådan satsning igen?

Det återstår att se. Det bör ske snabbt. Sedan kan det vara för sent. Invasivt ogräs kan nämligen snabbt växa demokratin över huvudet. Det hände i Tyskland 1933.

Birgitta Axelsson Edström, Kalmar