Under senaste dagarna har media varit fyllda med rapporter från Furuviks Djurpark där en flock på sju apor hade tillgång till ett fönster, som de antagligen av ren nyfikenhet försökte pilla upp. Äventyret slutade med döden för fyra av de välkända aporna.
Det är inte bara parken i Furuvik som haft rymlingar. Senaste var det Skansen i Stockholm där det började med att en dödligt giftig orm tog sig ut, experter kallades in men ormen återfanns inte genom sökande utan att den ringlade självmant tillbaka till sin glasbur. På samma akvarium fick en besökare sin arm avbiten av en krokodil. Akvariets ägare menar att det är viktigt att barnen från vissa stadsdelar får lära sig hur ormar är, så därför har man kelstunden med olika ormar.
Kort därpå flög två lappugglor även de från Skansen, ut i friheten när deras bur kollapsade. Hur fungerar då tillsyn över djurens utrymmen när en voljär inte tål svensk vinter. Ugglorna hade mycket väl kunnat komma till skada under snö och fallande tak
Som stor djurvän dyker frågan upp om inte apincidenten kunnat hanterats annorlunda. Från parkens ledning gavs inga andra möjligheter än att kalla in skyttar och polis. Aporna ansågs livsfarliga och måste dödas och detta blixtsnabbt. En tidigare anställd som arbetat mycket med just denna flock apor ställer sig frågande varför hon, som kände aporna väl inte blev kontaktad. Ingen etnolog eller zoolog rådfrågades ens. Om aporna i samband med sitt rymningsförsök på något sätt uppträtt hotfullt framgår inte. Hur länsstyrelsen som tillsyningsmyndighet har arbetat i detta fall är inte helt klart, men för fyra år sedan fick parken klagomål på aphuset. Ingen åtgärd har vidtagits och ingen ny syn har heller skett, på fyra år. Det känns makabert att djurparken i lönndom håller sig med ett gäng skyttar, anser då parken att det är stor risk för rymningar, att lokalerna är undermåliga och att de håller livsfarliga djur som kan rymma när som helst. Vad ger det för signaler om de djur de håller i parken?
Inte bara djuren som kommer till skada
Tyvärr är det inte bara djuren som kommer till skada på djurparkerna. Incidenter och olyckor sker säkert hela tiden men bakom lykta dörrar.
På Ölands Djurpark var det inte något djur som kom till skada utan en man från Rumänien som blev ihjälstångad. En man som inte kunde något annat språk än rumänska och som aldrig tidigare arbetat med djur innan fyra säsonger på djurparken. Enligt Jordbruksverkets krav för en djurpark ska personalen ha rätt utbildning för att sköta speciella djur. Djurparkens ägare darrade på rösten vid första intervjuerna i media och bedyrade att det var en betrodd gammal arbetskamrat och vän som nu omkommit. Det var "hitte-på", mannen var totalt okunnig för det jobb han var satt att utföra och i ett nyhetsinslag där den omkomne mannens familj fick komma till tals, framkom det klart och tydligt att djurskötaren slagit djuren när de inte gjorde som han ville. Beklagar den dödade mannens släktingar och hoppas att ansvarsfrågan blir riktigt utredd samt att familjen får den ersättning den är berättigad till.
Den andra dödsolyckan i närtid skedde uppe på Kolmårdens Djurpark där en ensam skötare på eget bevåg gick in till den grupp vargar som ansågs "snälla". När dödsolyckan skedde uppdagades att flera tillbud funnits med flocken men trots detta fortsatte fysiska besök i hägnet, dit nyfikna vargälskare var välkomna. Tredje djurparksdöden skedde i Orsa Vilddjurspark där en säsongsarbetande kille på 18 år skulle städa ett björnhägn. Ett hägn som sades vara säkert men med en björn som grävde sig in i hägnet, fick tag i killen och drog in honom i en grotta där han bets ihjäl.
I media har visats inslag från olika djurparker, där man efter säsongen avlivar överflödiga djur, oftast de unga, för man har inte plats och användning för dem längre. Djurparkernas motivation med att döda halvvuxna djur är att "besökarna vill se ungar".
Har det bättre i sin aphimmel
Sammanfattningsvis kan sägas att vilda djur på en djurpark inte har möjlighet att "bete sig naturligt", vilket Jordbruksverket har som villkor för en djurpark. Ekonomin hos många djurparker gör antagligen, att man anställer billigare och inte rätt utbildad arbetskraft. De utrymmen som djuren lever sina liv i, lämnar mycket övrigt att önska. Djurens välfärd blir åsidosatt för att kunna exponera dem så mycket som möjligt för publiken. Så vem vet, kanske har de döda aporna det bättre i sin aphimmel än bakom glas och bom i en djurpark, som så totalt tycks sakna både empati och kärlek till de djur de äger
Pia Schröder