Ensamstående mamma slåss mot Försäkringskassan.
Foto: Pressbild
Angående mitt omvårdnadsbidrag.
Jag tycker absolut att summan ni godkänner stämmer överens med omvårdnaden jag har över mitt barn, efter skatt vet jag dock inte hur mycket det blir över. Men det går väl inte att göra något åt. Sen skriver ni att jag har fått ekonomiskt bistånd och det stämmer.
Jag har blivit utförsäkrad av försäkringskassan fast att jag är sjuk och övergången till a-kassan har dragit ut på tiden så det behövdes för att jag skulle klara av att leva. Man har inte mycket att leva på som ensamstående förälder, som sjuk på sjukpenning och nu eventuellt a-kassa, det vet ni mycket väl. Ni skriver att för att jag fått ekonomiskt bistånd kan ni komma att dra av pengar från dessa för att jag inte ska få för mycket ersättning. Det vore ju en stor skam om en ensamstående sjuk kvinna någonsin fick för mycket pengar så att hon faktiskt kunde få slappna av lite. Då kanske hon till och med skulle må lite bättre! Sonen skulle kanske få se en mer avslappnad mamma som log lite mer. Sonen kanske kunde få en extra fin sommar detta året. Det kan ju också vara så att mamman ligger efter med väldigt mycket räkningar som hon skulle kunna tycka det var skönt att betala. Tycker resonemanget är mycket konstigt då jag genom skatt faktiskt har betalat dessa pengar till bland annat ekonomiskt bistånd, genom åren som jag har arbetat.
Jag har tagit hand om min son från det han låg i magen och det är det jag ska göra och det gör jag med både kärlek och glädje. Han är det bästa i mitt liv. Dock räknade jag inte med att hans pappa skulle överge honom helt och jag blev lämnad med en stor uppgift alldeles själv. Min son är en väldigt fin pojke med empati och stort hjärta. Visst är han lite trasig då han känner att hans far övergav honom men han vet att jag finns där till hundra procent för honom. Sen kommer vi till hans diagnos. Det har varit väldigt tufft för mig som mamma att handskas med sonens utbrott, alla möten med skolan och socialen. . Men som sagt, jag gör det väldigt gärna eftersom min son är det viktigaste jag har och han ska få en bra uppväxt. Även om jag gör detta med kärlek för mitt barn så har det slitit på mig som människa. Adhd har han ju haft sen han föddes och inte sen jag ansökte om omvårdnadsbidrag. Jag ville få en utredning redan i tvåan på sonen men då bup lyssnade på en mycket inkompetent lärare som min son hade då i stället för att lyssna på mig som mamma så blev det ingen utredning.
Blir inte mycket kvar
Det jag vill komma fram till är att alla ändar knyts ihop. Jag blir ensam med ett barn med allt vad det innebär, han behöver extra tillsyn och omvårdnad av mig som mamma, jag som mamma ska jobba och försörja oss så att jag kan sätta mat på bordet och sköta hemmet som förväntas, sköta arbetet helst med noll vab och noll sjukdagar, när då mamman själv blir sjuk och pressen av omgivningen blir för hög så hon blir ännu sjukare så är allt hennes fel!? När pengarna som kommer in från sjukskrivningen inte räcker till och sen blir hon dessutom utförsäkrad och får söka ekonomiskt bidrag och när hon med glädje mottar ett beslut om 3063 kronor extra före skatt, retroaktivt, så kanske ni ska dra av den summan som jag fått av ekonomiskt bistånd? För fy vilken skam det skulle vara om en ensamstående mamma som dessutom är sjuk skulle få för mycket pengar! Så kan vi ju verkligen inte ha det!
"Förtvivlad mamma"