Medarbetaren riktar hård kritik mot lönerevisionen inom omsorgen i Kalmar kommun.
Foto: Anders Blank
I årets lönerevision har Kalmar kommuns förvaltningschefer, i överenskommelse med Kommunal, beslutat att ge ett generellt lönepåslag på 1000 kronor till samtliga anställda. Följden av detta är att individuella lönesamtal uteblir. Ett beslut som kanske ser rättvist ut på ytan, men som i praktiken slår mycket orättvist mot våra mest engagerade medarbetare.
Vi har individuell lönesättning av en anledning. Den är tänkt att premiera utbildning, ansvarstagande och engagemang – att det ska löna sig att ta på sig mer, utveckla sig själv och arbetsplatsen. När samma lönepåslag ges till alla, oavsett ansvar och prestation, suddas denna princip ut. Vad sänder det för signaler?
*
Jag känner till flera medarbetare inom äldreomsorgen som bär 2–3 av de tyngsta ombudsrollerna. De introducerar ny personal, handleder kollegor, ansvarar för dokumentation, planering och är kontaktpersoner med helhetsansvar för brukarnas omsorg. Samtidigt har de kollegor som, på grund av språksvårigheter, är befriade från både dokumentation, kontaktmannaskap och ombudsuppdrag – vilket är fullt förståeligt ur ett arbetsmiljöperspektiv. Men när båda grupperna får samma lönepåslag, blir det tydligt hur orättvist detta slår.
Det handlar inte om att ställa kollegor mot varandra. Alla behövs i välfärden. Men vi måste våga prata om hur viktigt det är att kompetens, ansvar och vidareutbildning får genomslag i lönesättningen. Annars försvinner incitamenten att ta på sig mer ansvar – vilket på sikt riskerar att urholka både arbetsmiljö och kvalitet i verksamheten.
*
Och här måste vi också rikta ett kritiskt öga mot facket. Att Kommunal har gått med på en överenskommelse som fråntar medlemmarna deras individuella lönesamtal är både anmärkningsvärt och beklagligt. Fackets roll är att värna medlemmarnas intressen – inte att förhandla bort deras möjlighet att påverka sin egen löneutveckling. När dialogen mellan medarbetare och arbetsgivare stryps, förlorar vi ett viktigt verktyg för transparens, rättvisa och utveckling.
Detta beslut riskerar att skapa uppgivenhet snarare än motivation. Varför utbilda sig? Varför ta på sig mer ansvar? När facket dessutom står bakom en modell som suddar ut skillnader mellan olika insatser och roller, skickar det fel signaler till hela yrkeskåren.
Kalmar kommun måste tänka om – men det måste även Kommunal. Att backa från beslutet och återinföra individuella lönesamtal vore att visa respekt för sina medlemmar och deras insats i välfärden. Vill vi verkligen ha en äldreomsorg där det inte spelar någon roll vem som gör vad?
Det måste få vara skillnad på att bära ett extra ansvar – och det måste synas i lönen.
En anonym medarbetare inom Kalmar kommun