Ett tydligt exempel är att en dubbelmördare, efter juridiskt könsbyte, placerats i en kvinnoanstalt, vilket är helt verklighetsfrånvänt enligt mig. Detta, tillsammans med debatten kring könsidentitet i Rönninge-fallet, skapar allvarliga frågor om lagens faktiska effekter på rättssäkerhet och trygghet.
En av politikens mest grundläggande uppgifter är att skilja tyckande och känslor från politik, forskning och fakta. När även vetenskapen politiseras krävs noggrannhet, evidens och professionellt omdöme för att undvika skadliga konsekvenser. Den nya könstillhörighetslagen visar vad som händer när denna gräns suddas ut – när medicinska fakta tillåts påverkas av sociala frågor och narrativ samtidigt som den reduceras till politiska stridsfrågor blir resultatet kaos och allvarliga samhällsproblem.
*
Den medicinska professionen var tydlig i sin kritik och pekade på ungdomars bristande mognad, psykiska sårbarhet och att det saknas tillförlitliga långtidsstudier om konsekvenserna av ett tidigt juridiskt könsbyte. Trots detta valde majoriteten i riksdagen att gå emot varningarna och falla för påtryckningar, medan Kristdemokraterna var ensamma bland regeringspartierna att motsätta sig lagen.
Redan innan förslaget röstades igenom ifrågasatte jag om det borde baseras på självbestämmande eller på vetenskapligt grundade bedömningar och fakta. Endast ett halvår efter att lagen trätt i kraft framträder problem som tydligt visar dess svagheter. Fall där grovt kriminella män bytt juridiskt kön av uppenbart instrumentella skäl har väckt starka reaktioner och fått Moderaterna att tala om lagöversyn – ett sent erkännande av problemen.
*
Men problemet ligger inte bara i att lagen kan "missbrukas". Problemet är själva konstruktionen av lagen, som gör sådant missbruk rationellt och enkelt. När juridiskt kön kopplas bort från biologisk verklighet, medicinska bedömningar, social konsekvensanalys och stabil identitetsutveckling, reduceras könsbytet till en administrativ handling.
I fel händer förvandlas detta verktyg till en möjlighet att kringgå kontroll, underminera trygghet och försvåra rättsväsendets arbete. Det är detta som sker när vetenskap ersätts av politiserade ideologier och när fokuset flyttas från medicinska fakta och försiktighet till förenklade politiska slagord om ”rättigheter” utan ansvarsfulla överväganden. Varningssignaler från barnläkare, psykiatriker och myndigheter avfärdas som trångsynta, rättighetsförnekande och bakåtsträvande.
*
Den extrema liberalismen har här tagit en radikal position där alla gränser och ordningar uppfattas som förtryck och staten abdikerar från sitt ansvar att balansera individens önskemål mot riskerna för både individen och samhället.
Denna världsbild saknar skydd för utsatta grupper – kvinnor, barn eller rättsstaten som helhet. Moderaterna, som stödde lagen, föll i denna politiska fälla genom att driva igenom en lag de själva inte fullt ut stod bakom, i en fråga där försiktighet borde ha varit självskriven.
Nu tvingas de, som andra partier, agera reaktivt för att reparera skador som redan skett. När vetenskap reduceras till ideologisk politik förlorar alla på lång sikt – patienter, professioner och samhället i sin helhet. Därför är det nödvändigt att upphäva den nuvarande könstillhörighetslagen och i stället utarbeta en lagstiftning baserad på vetenskap, omsorg och bred social konsekvensanalys. Endast på så sätt kan trygghet, rättvisa och verklig respekt för individens behov säkerställas.
Björn Östman
Kristdemokrat