Bilden är en genrebild.
Foto: MostPhotos
Barngrupperna är redan för stora. “Kalmarmodellen”, kommunens modell för att optimera ytan i förskolelokalerna, gör att barngrupper i många situationer blir dubbelt så stora. Avdelningar slås ihop och flyttar in i samma lokaler. Resultatet blir fler barn på färre kvadratmeter. Det som på pappret kan se effektivt ut upplevs ofta som rörigt, högljutt och otryggt, både för barnen och personalen. Det vittnar såväl föräldrar som pedagoger om.
Kalmar har i dag i genomsnitt 15,5 barn per barngrupp. Det är strax över rikssnittet, men siffrorna säger inte allt. Pedagoger vittnar bland annat om grupper som växer när avdelningar samordnas, barn som tappar bort sin trygga ram och om en arbetsmiljö som blir allt svårare att hantera. Det finns berättelser om riktigt små barn som redan uttrycker att de mår dåligt av ett kaos runt omkring dem. Vi ser på situationen med stort allvar.
Kalmars förskolor håller överlag hög kvalitet tack vare våra fantastiska, engagerade och professionella medarbetare som varje dag gör sitt yttersta. Men det är politikens ansvar att skapa rimliga förutsättningar, och där brister det.
För stora barngrupper skapar också en snöbollseffekt. Barn som behöver extra stöd får svårare att bli sedda, ljudnivåerna ökar och stressen bland personalen eskalerar. Tryggheten naggas i kanten. Förskolan ska vara en plats för utveckling och omsorg, inte en logistiskövning där barn flyttas runt för att få scheman att gå ihop och siffror att se bra ut.
"Krävs politiskt ansvar"
Kalmaralliansen kräver att detta tas på största allvar. När både personal och verksamhetsföreträdare larmar om att Kalmarmodellen i flera fall leder till motsatsen av det som var tänkt, då räcker det inte att hoppas på det bästa. Då krävs politiskt ansvar.
Vi vill därför se en omedelbar och grundlig utredning av Kalmarmodellens faktiska konsekvenser. Hur påverkas barngruppernas storlek i praktiken? Vad betyder modellen för barnens trygghet, lärande och personalens arbetsmiljö?
Om det visar sig att modellen bidrar till större grupper, ökad otrygghet och sämre arbetsmiljö, måste vi våga göra det självklara: ändra kurs. Ta fram en handlingsplan. Avveckla det som inte fungerar.
Det är inte barnen som ska anpassa sig efter modellen, det är modellen som ska anpassa sig efter vad som är bäst för barnen.
För Kalmaralliansen är barngruppernas storlek en av förskolans allra mest avgörande frågor. Därför har vi lagt fram konkreta satsningar i vår budget för att stärka tryggheten, organisationen och arbetsmiljön i förskolan. Resultatet av vänstermajoritetens politik är större barngrupper, ökad otrygghet och en vardag som blir allt svårare för både barn och personal. Nu krävs politisk vilja att prioritera annorlunda. Förskolan ska inte pressas in i en modell som ser effektiv ut på pappret men skapar otrygghet i verkligheten. Kalmar behöver en förskolepolitik som sätter barnens behov först, inte systemet.
Hanne Lindqvist (M), Oppositionsråd Kalmar kommun
Christopher Dywik (KD), Oppositionsråd Kalmar kommun
Jonathan Strömberg (L), Gruppledare