Anders Blank, redaktör Dagens Kalmar. Foto: Louise Ernerhav
För en dryg vecka sedan ringde Markus Rosenlund upp Barometern för att berätta om att han erkänner rattfylla. Han känner väl till hur medier jobbar. Detta var en lördag då redaktioner har dålig bemanning. Han vet också att reportrar dammsuger bland tingsrättens domar, åtal och häktningar. Han vet också att det är känsligt. Kalmar FF vill hålla en hög profil och har ökat sitt engagemang vid sidan av planen. De har under en tvåårsperiod fått 800 000 kronor av Kalmar kommun för det som går under paraplyet “Kalmar FF med hjärtat”.Att då ha en klubbchef som åker fast för rattfylla, ger inte bra press.
Hög promillehalt – "tog bara några öl"
Många tankar måste föregåtts hos klubbchefen, mycket stod på spel. Han tog beslutet att ringa upp en reporter han känner och har nära kontakt med, berättar att han ångrar sig och skäms. Hans berättelse är att han “tagit några öl”, inte tänkt på det dagen efter när han skulle köpa frallor, men sedan blev stoppad i en kontroll. Han använder det förvillande begreppet milligram istället för promille, det allmänheten känner igen. Inga motfrågor ställs om konsumtionen.
I själva verket blåste han 0,6 promille. För att förstå hur mycket det är kan jag hänvisa till den fantastiska danska filmen “En runda till”, där uttråkade danskar försökte spajsa upp sitt liv och vara fulla på jobbet. De strävade efter den perfekta fyllan, den ska enligt vetenskapen ligga någonstans mellan 0,6-0,8 promille. Ni vet säkert känslan, när man känner sig oövervinnerlig, snygg och rolig.
Två olika strategier
Det finns två strategier gällande den här typen av krishantering. Det Markus Rosenlund använde sig av var att vända sig till en journalist han känner väl, han visste ungefär vilka eller snarare vilka motfrågor han inte skulle få. Steg nummer två är att inte ge några mer uttalande till andra medier. Dagens Kalmar försökte få kontakt med honom, ringde, messade och skrev meddelande på Facebook. Han tryckte av sin telefon, läste meddelandet men återkopplade aldrig. Nu gick det som det brukar gå. Efter någon vecka berättade han, återigen i Barometern, att det där med “några öl” inte stämde. Det var mer.
Statsminister Ulf Kristerssons nya statssekreterare PM Nilsson testade ett likadant grepp i veckan. Han visste att Sydöstran skulle skriva att han åkte fast för olagligt ålfiske. Han skötte sin damage control på liknande sätt och föregick publicering med att själv posta ett erkännande och en ursäkt på sociala medier. Han hade tänkt sig att det skulle räcka. Sedan avslöjades lögn efter lögn. Han hade ljugit för fiskekontrollanter, hävdat att han hittat ryssjorna, menat att han inte visste att de var kontrollanter. Detta avslöjades naturligtvis. Har medier fått någon kommentar från PM Nilsson efter det? Naturligtvis inte.
Jag säger inte att damage control inte kan funka. Men all skit flyter. Duktige enträgna journalister hittar till slut det de letar efter i jakten på sanningen. Och allmänheten har nog lättare att förlåta en synd snarare än en lögn.
Så ett tips i all välmening, ge fan i att ljuga om du ska försöka äga din egen historia.