Anders Blank är redaktör på Dagens Kalmar. Foto: Louise Ernerhav
Vad äter vi? Hur firar vi? Det är långt från att traditionen har satt sig när Sverige ska fira sin egen dag. Vad har vi mer än en nationaldagsbakelse? På båda torgen på Kvarnholmen är det pliktskyldiga aktiviteter, någon politiker håller ett tal, en krans läggs också ner vid Vasamonumentet i Stadsparken. Men vad gör familjer och ungdomar? Detta i den vackraste av tider, vädersäkert och klorofyllstint. Denna helgdag som smugit sig in mellan påsk och midsommar för en väldigt undanskymd tillvaro.
I år är det dessutom 500 årsjubileum för nationalstaten Sverige. Den 6 juni 1523 kröntes Gustav Vasa och det markerar också början på landet som vi känner det. Dagen blev röd 2005 så man kanske borde ha kunnat fått till det nu, men fortfarande vimsar vi runt utan någon styrning mer än att fira att det är ledigt.
Märkligt låtval
Hela dagen rullar låten "Sverige" av Kent på radion. En låt som knappast är någon hyllning till landet, inget som stryker Sverige medhårs, snarare en djupdykning i det inre psyket, som kanske inte är så vackert och som långt ifrån är en hyllning.
Och visst blir man avundsjuk på syttende maj som i Norge, fourth of July i USA eller quatorze juillet som i Frankrike. De länderna har haft sin beskärda del av krig, Sverige hade sitt sista 1814. Och även om det inte är lika dramatiskt som exempelvis en stormning av Bastiljen så är det kanske just det vi ska fira. Frånvaron av krig.
Vi har mycket att vara stolta över i Sverige men obegripligt svårt att visa det. En dag som 6 juni borde firas med mer värdighet än vad vi gör idag.