Anders Blank Foto: Louise Andersson
“Alla folkpartister ryms i en telefonkiosk.” Det var lite oväntat partiledaren för Folkpartiet Lars Leijonborg som drog skämtet för mig när jag intervjuade honom inför valet 2006. Ja, ni hör hur gammal referensen är, få av dagens unga vet vad en telefonkiosk är och inte heller vad Folkpartiet var för något. Det var ironi i skämtet. Hans parti hade fått lite vind i seglet efter en period av nedgång som de hade levt med partiet efter Bengt Westerbergs avgång. Sen gick det inte lika bra som de trodde, men det kanske inte hör hit.
Nu har, om vi ska tro opinionsmätningar, det lilla partiet blivit ännu mindre. Om partirådets beslut i söndags kommer att innebär strömavhopp bland Liberaler får framtiden utvisa. Men för Kalmaralliansen innebär Carl-Henrik Sölvingers avhopp en rejäl missräkning. Ett avbräck i något som i alla fall utåt sågs som en uppåtgående trend för oppositionen. Sölvinger lämnar bara dagen efter att han och sina samarbetspartier notera sin största politiska seger den här mandatperioden. De lyckades stoppa Kalmarhems projekt i Oxhagen. Carl-Henrik Sölvinger har varit tryggheten i Kalmaralliansen. Med sin breda erfarenhet och han har varit ett bra bollplank till nya oppositionsrådet Hanne Lindqvist (M).
Det har inte varit någon hemlighet vad Sölvinger ansett om SD. Under den allmänna politiska debatten 2018 så var han den som kritiserade dem mest och hårdast. Och det har inte ändrats, han har inte varit följsam med sina partikamrater, inte ställt upp på en med SD-vänligare linje. Det märkte jag, inte minst i helgen. Jag ville prata med honom om kommande partiråd, där allt skulle avgöras. Men den här gången gick det inte, det var det för en reporter alltid så förhatliga “inga kommentarer”. Det var inte alls den öppna politiker som normalt alltid vill komma med inspel, förklara saker, resonera.
Att Sölvinger nu distanserar sig från Liberalerna är både väntat och oväntat. Många kan se det som självklart att han lämnar när hans och partiets ideal är på kollisionskurs. Medan en cyniker som bevakat politik länge och varit med om tvära lappkast, blir förvånad över att det faktiskt finns politiker som står upp för sina principer.