Vi pratade om singel-liv vid 40-50-årsåldern. Han trodde att det är svårt att träffa någon och få relationen att hålla. Att det blir svårare ju äldre man blir. Nästan omöjligt, och vi satt och försökte komma på par som träffats på ”äldre dar”, som det hållit mellan.
Känns ju kul.. muntert..jiiihu!
Men han har en poäng…
Man kanske har levt i varsin familj har barn på varsitt håll. Skapat sin egen lilla värld med sina nära och kära. Plötsligt ska man börja blanda runt och lära känna varandra plus några till och bli en del av varandras världar.
Har man däremot varit själv så har man vant sig vid det troligtvis. Vant sig vid att fixa allt ensam. Att vara stark. Att leva precis som man själv vill. ”Gå åt vikket jävla höll en vill”, som Rasken sa. Man måste liksom re allt själv som man annars är två om.
*
Att be om hjälp är jättesvårt. Att ta hänsyn till en annans tycke och smak varje dag. Att hela tiden ha någon som vill veta hur du mår, vill prata med dig och ha din uppmärksamhet. Det kan vara på både gott och ont.
Det kan va svårt om du är van att vara själv. Är det omöjligt?
Att vara själv och ensam är dock två skilda saker tycker jag. Jag är ofta själv, men sällan ensam. Jag trivs oerhört bra själv. Men visst är det supermysigt att ha en trygg och fin relation med en tvillingsjäl.
Flera jättefina män har hört av sig sen jag skrev "singel” på fb och vill ses. Någon på en kaffe, någon på en riktig dejt och en och annan ville dra med mig till Abu Dhabi och starta kamelfarm. Ok ett av dom kan varit hittepå men jag är öppen för det OM det skulle hända.
Egentligen tänkte jag personligen vara själv nu och fokusera på bara MIG nu ett tag men jag blev liksom lite sådär provocerad och utmanad.
*
”Är det så som han säger? Är det omöjligt att hitta kärlek o få det att hålla när man blir äldre?”
Jag kanske skulle testa det där dejtandet ett tag och se om det är nåt…
Alla pratar om Tinder. Herregud!
Jag har testat. Gjort en profil, svajpat runt i tio minuter, fått ont i tummen och tänkt att dom kanske är mördare som är på jakt efter nästa offer och då får jag panik och raderar kontot.
Japp, tuff är jag….inte. Men tänk om det finns någon liten vänlig farbror i sina bästa år som är ”tingad” åt mig? Som sagt. Testa lite försiktigt kanske vore skoj.
Innan det är dags för rollatorn, hålfotsinlägg och ättestupa…
Ewa-Lena Ek