Annons:

Alla är vi hycklare

Vi är hemma hos mitt barns mormor och morfar och hon äter en köttkorv, och samtidigt som hon tuggar säger hon ”jag tycker inte att man ska döda djur”. 


Annons:

– Ja fast hon är ett barn, det får man ha överseende med förstås, tänker vi alla. 

Hon förstår inte bättre. Hon förstår inte det där med att vara konsekvent. Det där att inte hyckla.

 

Men… vänta nu. Är vi inte alla hycklare innerst inne? Är vi inte alla små ungar med femtio köttkorvar i munnen som mumlar ”jag tycker inte man ska döda djur”? Är vi inte PRECIS likadana? Jo. Som i så många andra avseenden är vi bara barn som leker att vi är vuxna, och inbillar oss att det är stor skillnad. 

 

*

 

En av mina favorithistorier är den om min farbror som åt en soppa hans fru lagat. Han tyckte den var alldeles makalös god, kanske extra god just den här kvällen. 

- Har du haft något särskilt i? frågar han när han skrapar ur de sista dropparna med skeden. 

- Nja… Jo mjölken var ju slut, så jag fick ta bröstmjölk istället, det kanske är det som smakar annorlunda. 

Min farbror blev förbryllad och upprörd och äcklad. Han hade alltså precis slevat i sig en soppa gjord på mjölk från hans frus tuttar!

 

Jag skulle tro att den där reaktionen är ganska väntad av de flesta. Även av mig. Men om vi tänker efter riktigt noga; är det inte helt sjukt egentligen? Att det känns HELT naturligt och inte alls äckligt att dricka mjölken som pumpats ur ett kojuver medan mjölken från mina tuttar skulle anses vara äcklig och fyfan? Alltså jag lovar; mina tuttar är MINST lika fräscha som ett kojuver. Alla dagar i veckan! Ändå är det äckligt att dricka min mjölk, men inte kossans. VARFÖR?!?!?!

 

Eller det här med att äta upp sin egen moderkaka på ett eller annat sätt, som det ju går trender i här och där. Ja, jag håller med – känslan skriker NEEEEEEJ! STOOOOOPP! GÖR DET INTEEEEEE!!! Det är känslan. Men om vi nu logiskt ska resonera kring det: Varför är det äckligt att äta moderkaka men inte grisnjurekorv? Det är ju inte ens någon som har dött för att få till moderkaks-köttbullarna? Vad är grejen? Det finns ju massor av djur som käkar sin egen moderkaka, och oavsett vad som stämmer kring huruvida det motverkar förlossningsdepression eller ej så är det ju en stor bit gratis kött? Win win!

 

*

 

Vi var hemma hos ett skönt par härom sommaren. Kidsen hoppade i studsmattan och vi vuxna satt och mumsade under parasollet. Frallor och ost och skinka och salami och hemmagjord rabarbersaft var framdukat. En av de vuxna började prata om en knäpp kollega till henne. Det visade sig att den här kollegan hade djur hemma hos sig, kaniner närmare bestämt. 

- Men så hade hon slaktat Stampe en dag! Och ätit upp honom! HELT SJUKT!

Ja! Känslan skriker NEJ! Slakta inte Stampe! Vi kan inte äta gulliga kaniner! Eller… kan vi? Vad är skillnaden mellan att äta Stampe och en random höna eller gris eller kossa? Det är så inkonsekvent att klockorna stannar. 

 

Vi skapar oss våra egna ramar och regler och hitte-på-logiker. Vi förstår inte bättre. Vi förstår inte det där med att vara konsekvent. Det där att inte hyckla.

 

 

Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt