Annons:

LINNÉAS LÖRDAGSKRÖNIKA: Den nakna sanningen

Någon på instagram skriver “Om ni skulle ge en femtonårig flicka ett råd, för livet, för nu, för framtiden osv, vad skulle det vara? Vad tror ni femtonåriga flickor behöver höra?”
Efter att nyligen ägnat mig åt fullständig själavård - alltså jag snackar HUNDRAPROCENTIGT balsam för det inre rummet - så är jag helt säker på svaret. 

Annons:

Du femtonåriga flicka, om jag ska ge dig ett råd till nuet och framtiden så blir det: 

Basta naken i andra kvinnors sällskap. Alltså förlåt men jag är helt tagen av hur gott min själ påverkas av det ganska enkla receptet. Jag vet med mig att jag slagits av detta förut, ändå blir jag som träffad av blixten varje gång jag ägnar mig åt det. Vilken grej det är! 

*

Varför är det en så stor grej då? Varför gör det så gott för kvinnosjälen? 

Kanske för att det är så sällan ens nakna kropp får vara i en totalt kärleksfull miljö. En hundraprocentigt trygg plats. Där alla blickar som riktas mot den nakna huden är snälla, varma, tillåtande. Och där kroppar ser ut som kroppar ser ut. Där de får vara sådana där former som Stina Wollter pratar om. Hon sa i nån intervju att tänk om vi kunde se på kroppar som vi ser på grönsaker och frukter. “Den här är lite rund, den här är lite spetsig. Den här är len och den här är skrovlig. Den här är böjd och den här är rak.” Det finns ingen värdering, det bara är. 

Jag vet inte om det är en trend eller bara tillfälligheter, men jag upplever att många barn och unga på badhus duschar med badkläder på och bastar med handduken knuten runt bröstkorgen. Att de undviker den där nakenheten som jag upplever vara det mest befriande i världen. Är det så? Och vad händer om vi förlorar den enda offentliga plats där vi får vara nakna bland riktiga kroppar? I all sin prakt och ärlighet. 

Alla femtonåriga flickor råder jag att basta nakna, och alla föräldrar till femtonåriga flickor råder jag att värna nakenheten i våra badhus. 

*

Kanske skulle det funka lika bra med mixbastu, alltså för både män och kvinnor, men ännu har jag endast upplevt denna mäktiga känsla i separatistiska rum. Rum där jag känner att varje blick som läggs på min hud lägger sig där mjukt och varsamt. Med kärlek. Med ömhet. Att jag känner mig så trygg i det är för att min egen blick gör på samma sätt. Jag ser med kärlek och ömhet på de andra. Tänker “Kroppar. KROPPAR! Jag ÄLSKAR kroppar!” 

Jag behöver inte ens gilla min kropp, det är inte poängen. Visst, klart det är härligt om jag gör det, om jag älskar och dyrkar den (som sig bör) men den kan också bara få vara. Ifred i sin nakenhet. Inte bedömd. Inte betygsatt.

Åh, åh, vad det är skönt att va naken. Glöm inte det alla ni femtonåriga flickor. Och alla ni trettiosexåriga flickor. Femtioåriga, sjuttioåriga, nittioåriga flickor. Släpp kroppen lös i trygga rum. Släpp kroppen loss. Slå dig loss, slå dig fri. 

Naken. 

 

Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt