Superettanlaget Kalmar FF:s första tävlingsmatch för säsongen 2025 var en totalflopp (0-2) i snöoväder mot division 1-laget FC Stockholm Internazionale.
Superettanlaget Varberg kom från ett kanonresultat i Stockholm när man fixade ett starkt kryss (1-1) mot allsvenske jätten Hammarby i Svenska cupens första gruppmatch.
Så då borde ju…, ja, just det, då borde ju Kalmar FF fullständigt dominera matchen från början till slut när de båda lagen möttes på Fjölebro IP i Lindsdal.
Fotboll är verkligen enkelt att begripa.
*
Jag ber om ursäkt för den svaga ironin, men hoppas ändå att den gick fram. Det här var 90 minuter som fick mig att skrapa mig i håret och undra vad det var vi egentligen såg, men precis som med smällen mot FC Stockholm så ska nog även segern över Varberg tas med en lagom nypa salt.
Vi är trots allt fortfarande i februari.
Hursomhelst, det såg under den första halvleken ut som om Varbergs spelare och hela ledarstaben hade övernattat på liggunderlag i Sjöängsskolans gymnastiksal, samtidig som hemmalaget omfamnat all den kritik man fick för en vecka sedan på Kanalplan.
Det var gasen i botten från första visselpipssignal från Team Toni Koskela.
*
Snabba och fräcka kombinationer på offensiv planhalva, totaltstängt på den egna - och så det som måste ha glatt den finske tränaren allra mest - det var en röd tröja som vann varenda duell i kamp med en grönsvart.
Abdi Sabriye, 22, är redan en favorit på läktarn, och hans utmanande spelstil påminner om Taha Alis, även om det är på någon nivå nedåt i systemen. Och det är en ytter som säkert kommer att göra fantastiska matcher för Kalmar FF i Superettan, som kommer att avgöra matcher med mål och assist, men det är nog inte en speltyp som man kommer att kunna luta sig mot i varje match under 30 ligaomgångar.
Det kommer nog att vara en del upp och så lite ned.
Och mot Varberg så var det UPP.
*
1-0-målet i den elfte minuten var en delikatess.
Sabriye tog emot en fin passning från Saku Ylätupa och utmanade sedan en knippe Varbergs-försvarare från sin högerkant och smällde till slut in bollen vid målvakten Oscar Ekmans högra stolpe.
Sådana mål kan framöver ge Kalmar FF miljoner om videoklippen ses av rätt klubb.
2-0 var Sabriye inte alls inblandad i, men även det målet var något extra.
Ett blixtrande anfall som började på egen planhalva avslutades med ett perfekt högerinlägg från Isaac Atanga och ett påpassligt avslut från Ylätupa vid främre stolpen.
Ja, första halvlek var inget annat än ett fett rödvitt utropstecken.
Andra var inte dålig den heller, men aningen rörigare när ett mer desperat Varberg klev högre upp i banan på soliga men också stormiga Fjölebro IP för att sätta press på Kalmar FF:s uppspel.
Det byttes lite chanser mellan lagen innan nye norrmannen Sivert Øverby knoppade in 3-0 i sluten av matchen och släckte allt vad hopp hette för Varberg.
*
Mycket var bra, men om det var något jag saknade så var det forwardsspel på en hög nivå från Anthony Olusanya. Det är en Mileta Rajovic Light, men så här långt lite för mycket Light.
Det ÄR tidigt, jag vet, men jag ser inte riktigt kvaliteterna som kommer göra honom till den notoriske målskytt som Kalmar FF kan förlita sig till i Superettan. De kvaliteterna såg man omedelbart hos Rajovic.
Anfallskollegan Saku Ylätupa gjorde nu mål och assist, och finländaren med de tunga meriterna var bra innan en skada tvingade honom av planen i inledningen av andra halvlek. Men samtidigt så vet vi sedan flera år tillbaka vad vi kan förvänta oss av Ylätupa under seriespelet.
Apropå att inte kunna luta sig mot en spelartyp.
Jag tycker att Kalmar FF måste agera här, använda Vince Osuji-pengar och värva in en anfallare av grövre kaliber innan serien närmat sig för mycket.
*
Sedan jag kom ner till Kalmar inför säsongen 2022 så har det snackats om den på senare år så misslyckade talangfabriken på Gasten. Och man hade inte fel.
Där fanns då redan William Andersson, Wilmer Andersson, Olle Samuelsson och Ville Nilsson, men det var tydligt att ingen av ungdomarna som skulle vara främst i ledet av de egna var nära en plats i någon startelva.
Ibland bjöds någon av dem in med armbågen till den allsvenska bänken. Bara för att, liksom.
Kalmar FF har de senaste åren därför organiserat och organiserat om i sin verksamhet, och det här året är inget undantag. Det har städats och renoverats på den egna talangnivån, både på höga och lägre positioner.
Och kanske ser vi nu något spännande skönjas i cupspelet.
*
William Andersson har skolats om till högerback, och där liknar han faktiskt lite med sina centrala mittfältskvaliteter en Johan Karlsson. Han som såldes till Malmö FF nyligen, ni vet.
Vad 18-åringen saknar är den där galna speeden, och det är en nyckelegenskap för en ytterback på den här nivån, men William har ett betydligt högre tak än till exempel Arash Jafarpour om man ser till ren potential.
Men den jag verkligen gillade att se mot Varberg var Zakarias Råvik, även han 18 år och med ett färskt A-lagskontrakt i skolväskan.
Snabb, klok i positionsspelet, vårdad med bollen och hyfsat rejäl i närkamperna för att vara tonåring och mittback. En match är inte mer än en match, jag vet, men jag gillade den här matchen med Zakarias Råvik.
Tyckte också om inhoppet som Gibril Sosseh - som givetvis också är 18 år ung - gjorde på en position (forward) som på pappret inte ska vara hans bästa (central mittfältare).
*
Nu väntar Hammarby i den sista gruppmatchen på 3Arena i Stockholm nästa helg.
Och eftersom Kalmar FF spelade ut Varberg, som i sin tur kryssade bort mot Bajen så borde nu alltså…, nej, jag ger mig inte in i den leken.
Men på pappret så lever cupdrömmen i alla fall vidare för Kalmar FF.
Det är en bonus att ta med sig från den här eftermiddagen.