LÜHR: Stark insats av KFF – men laget behöver förstärka anfallssidan

Det var en match som var olik alla de seriematcher som superettanlaget Kalmar FF kommer att spela den här säsongen.

Det kan jag garantera.

Dessutom på en arena som utvecklats till någon slags rödvit mardrömsspelplats under rätt många år nu. 

Kalmar FF vinner helt enkelt inte på stormiga 3Arena eller Tele2 Arena, eller vad man än väljer att döpa den väldiga stadion vid Gullmarsplan till. Djurgården har man i och för sig ruckat på vid något enstaka tillfälle men Hammarby har alltid varit för starka på konstgräset söder om Söder, stöttade av ett hav (eller ett halvt hav den här cupmåndagen) av sjungande grönvita supportrar.

Så verkar det i alla fall bara vara, och så blev det även den här gången. Och det är ju inga konstigheter egentligen, det är för närvarande ett brett och djupt gap i både den sportsliga och ekonomiska hierarkin mellan ett lag som går för SM-guldet och ett annat som snickrat ihop en slogan om att vinna Superettan och resa hem till allsvenskan igen.

*

Så ser man då till KFF-prestationen så var den ändå, tja, faktiskt ganska okej. Till och med rätt bra på många fötter.

Team Toni Koskela inledde den avslutande gruppmatchen i Svenska Cupen, där en seger hade kunnat ge avancemang, på ett coolt och respektlöst sätt. 

Jag var kritisk till anfallaren Anthony Olusanya efter de båda matcherna mot FC Stockholm Internazionale och Varberg, där han var involverad i nästan ingenting framför motståndarnas mål.

Mot Hammarby så hann samma Olusanya bränna ett bra läge innan han tog tillvara på ett stort misstag från Bajen-keepern Werner Hahn efter en Melker Hallberg-hörna från vänster, och kyligt lobbade in 0-1 och släckte ljudet på 3Arena för ett ögonblick.

Då hade bara tolv minuter tickat iväg.

Olusanya sliter hårt, det går inte att hata arbetsinsatsen, och det är en lagspelare på alla sätt och vis. Men jag står ännu så länge fast vid åsikten att Kalmar FF behöver hitta mer garanterad förstärkning i det främsta ledet innan Sveriges näst högsta liga drar igång i slutet av denna månad.

Värva en målskytt, alltså. Minst en.

*

Efter 0-1-målet så tog Bajen över det mesta och skapade det bästa.

Och allt gick lite för fort. 

Spelet, kvitteringen.

Redan i den 20:e minuten så kom hemmalaget i en rapp omställning, KFF-vänsterbacken Sivert Øverby hann inte riktigt med när Hampus Skoglund skickade in en boll i straffområdet och mittbacken Zakarias Råvik kunde bara halvt avstyra innan Paulos Abraham skickade in 1-1 via Lars Saetra.

Lite rödvit oflax, men inte orättvist. 

Det som skulle bli avgörandet kom sedan olyckligt på tilläggstid i första halvlek, och där blottades speedsvagheter i Kalmar FF:s backlinje när Nahir Besara lyfte in en boll bakom högerbacken William Andersson och Lars Saetra och den hyperkvicke Sebastian Tounekti enkelt sprang ifrån och lirkade in 2-1-bollen mellan benen på Samuel Brolin.

Men det var väl egentligen bara det här som var riktigt trist att skriva om under det här besöket i huvudstaden.

*

Kalmar FF stod upp bra under 90 minuter, man gick för en kvittering i andra halvleken och hade även en boll i nät i den 65:e minuten, men Abdi Sabriye var offside när han knoppade in bollen bakom Werner Hahn.

Och summerar vi gruppspelet i Svenska Cupen så är känslan att Kalmar FF, bortsett plumpen mot FC Stockholm i den första matchen, går stärkta in i slutförberedelserna inför Superettan.

18-åringar som William Andersson och Zakarias Råvik har stundtals imponerat, och nya spännande spelare som Sabriye, Gibril Sosseh och Isaac Atanga har bidragit med olika men viktiga kvaliteter till Koskelas lagbygge.

Och veteraner som Robert Gojani, Melker Hallberg och Lars Saetra plockar upp det nödvändiga ansvaret som äldre team leaders.

Och till premiären mot Sandviken så planerar en viss Carl Gustafsson att stå och knacka på dörren till truppen, och därmed givetvis startelvan. Det är i alla fall vad jag hört.

*

Nu tänker jag inte springa med i någon euforisk rödvit hejaklack inför ett år där Kalmar FF fortfarande har noll aning om vad som väntar.

Där ingen vet vad som väntar.

Minns, efter hopplösa 0-2 mot FC Stockholm så fick jag fler än ett mejl om att KFF knappast skulle klara sig kvar i Superettan 2025.

En vecka senare, efter starka 3-1 på Varberg på Fjölebro IP, så rasslade det in e-post som spådde ett topp fyra-resultat i allsvenskan 2026.

Som sagt, ingen vet.

Men det gör ju inte den här säsongen mindre intressant.