LÜHR: Säsongens bottennapp av Kalmar FF

Det går inte att under en hel säsong i superettan komma in med hundraprocentig fokus och lika hundraprocentig inställning.

Det har jag upprepat vid flera tillfällen den här säsongen, och det är fullt naturligt.

Alla omständigheter spelar nämligen in när hjärnan ska besluta sig för vilken nivå av motivation den tänker lägga sig på just den dagen, och fredagen den 16 maj 2025 var inte det datum som de serieledande Kalmar FF-spelarna verkar ha ringat in med röd tuschpenna när spelschema kom tidigare i år.

En trist bortaresa mot ett anonymt motstånd, som både gör och släpper in en hel del mål den här säsongen och parkerar lika anonymt i mitten av tabellen.

*

Jag gissar ju nu, men det verkar snarare har varit med en axelryckning man “såg fram emot” den här fredagskvällen på västkusten, och det var också så KFF inledde mötet med Falkenberg på Falcon Alkoholfri arena (det namnet kommer förresten aldrig att ligga rätt hos mig).

Ett par slarviga uppspel av den bästa mittbacksduon i superettan skapade inledningsvis skakningar i offensiven, och efter en krock mellan två Kalmar FF-spelare, rätt menlöst försvarsspel och några trötta närkamper senare så fick Lucas Sibelius matchens första målchansen i den tionde minuten.

FFF-mittfältaren sköt dock bredvid Samuel Brolins mål.

Och någonstans där verkar också verkligheten träffa gästernas sömniga startelva, för den kommande halvtimmen var rödvit. Man vann bollen snabbt. Bjöd emellanåt rappa kombinationer, hade massor av bollinnehav - men också absolut noll udd framåt.

Noll.

När Anthony Olusanya ändå fick ett hyfsat läge från tre meter så tog anfallaren beslutet att försöka lobba (!) in bollen bakom Anton Andersson och FFF-målet.

Det gick inget bra alls.

*

Vårsolen strålade över Falkenberg den här kvällen, och om jag är glad över något så är det just de varma strålar som värmde det urstarka bortaföljet som gjort resan från Kalmar.

För det fanns inte så mycket annat att skriva hem om.

I alla fall inte offensivt.

Det verkade heller inte en otålig tränare Toni Koskela tycka.

Så det första bytet kom snabbt i andra halvleken, redan efter dryga 50 minuter. En trög Malcolm Stolt ut och Melker Hallberg in.

Inget hände.

Med tjugo minuter kvar så fick en kämpande men kall Abdussalam Magashy lämna planen, och en riktigt svag Abdi Sabriye ersatte.

Ännu mindre hände framåt.

*

Istället var det Falkenberg som radade upp de heta målchanserna.

• Leonardo Farah Shahin missade ett öppet mål med en långlobb när Samuel Brolin varit ute och rensat svagt utanför eget straffområde.

• Melker Nilsson var nära med fräcka skott vid två tillfällen, och Brolin svarade för en stabil parad på det ena.

• Närmast var sedan Shahin i den 81:a minuten, men hans närskott räddades först “halvt” av Samuel Brolin och sen rensade Sivert Øverby bort bollen på mållinjen.

Kalmar FF då?

Inget alls framåt?

Inhoppande Gibril Sosseh hade en halvchans med ett par minuter kvar, men sköt utanför.

That’s it.

*

Och jag vägrar vika av från min linje att Kalmar FF borde söka en anfallare som håller högre klass än Anthony Olusanya (osynlig igen och svag i spelet med ryggen mot mål), Malcolm Stolt (ser sådär ut efter två starter) och Saku Ylätupa (kan vara briljant, men alltför sällan och det är ingen spelare man kan luta sig emot).

Det kan säkert gå att avancera till allsvenskan med befintlig anfallsuppställning, man leder ju trots allt serien, gjort femton kassar och är obesegrade efter åtta omgångar, men om det nu finns Vince Osuji-pengar i kassan så varför inte betala för lite garanti?

Det mesta finns på plats i övrigt, och så länge trion Robert Gojani, Lars Saetra och Aboubacar Keita finns på planen så kommer Kalmar FF ha en chans att vinna mot alla lag i Superettan.

De här tre spelarna är dock de enda som jag anser hålla riktigt vass allsvensk nivå den här säsongen.

Så här långt, sa man väl tillägga.

*

Men, om vi nu ser krasst på det och cirklar tillbaka till ingressen, så tar Kalmar FF poäng trots att man svarar för något som måste anses vara ett bottennapp i seriespelet så här långt.

Och det är ju ett styrkebesked på alla sätt.

Samtidigt förlorade främste toppkandidaten Varberg, mot en annan toppkandidat i form av Örgryte. Så om man summerar kvällen och bortser från det sirapssega anfallsspelet och den obefintliga målchansproduktionen, så var det en rätt okej rödvit fredagskväll ändå. 

Nu väntar sorgliga Umeå i nästa omgång, hemma på GFA.

Ett ypperligt läge att kickstarta offensiven igen.