Lars Saetra kanske är förmodligen hela seriens bästa mittback också, och det han gjort för Kalmar FF under lagets “resa hem” 2025 är inget annat än enastående.
Men vi återkommer till det.
Och börjar i den andra änden på den rödvita startelvan.
Det var ett formsvagt Varberg (en seger på de senaste fem matcherna) som kom till Guldfågeln arena den här sista söndagen på semestern (typ), och det var ett hemmalag som kopplade omedelbart grepp om händelserna.
Totalt grepp, alltså.
Till vänster startade då färska Sirius-lånet Saba Mamatsashvili och nästa lika färska Burton-lånet Tomas Kalinauskas, och längst fram i mitten fanns - ja, Malcolm Stolt.
Ni kanske inte hoppar till nu, men det är ju en manöver som jag önskat så mycket och så länge att jag blivit trött på mig själv. Att skifta "nia".
*
Anthony Olusanya byttes ut tidigt senast mot Trelleborg, och nu var alltså finländaren bänkad.
Resultatet?
Tja, det var inte så att Malcolm Stolt var direkt giftig framåt, jag tror faktiskt inte han var inblandad i en enda egen målchans, men vad 24-åringen erbjuder är en total lojalitet i det uppoffrande spelet.
Stolt slet i presspelet, och vann (med hjälp av lagkamrater, förstås) på det sättet enkla bollar åt Kalmar FF, och han visade med sitt jobb och engagemang vägen för resten av laget.
Han tog kamper och dueller, spelade osjälviskt.
Det individuella betyget kanske till slut stannade på en tvåa, godkänt, alltså, men för ett lag som haft oerhörda problem med att skapa målchanser och vinna matcher på slutet, så skulle jag säga att Malcolm Stolts slit kan fungera som en viktig riktningsförändrare på den här säsongen.
Jag anser fortfarande att Kalmar FF borde investera i en spets som utöver det jobbet som förväntas, också kan leverera kvalitetsspets - men Malcolm Stolt är just nu det självklara valet som central anfallare.
*
En som spann loss i de svallvågor som bildades längre fram i banan var Camil Jebara.
Den kvicke och tekniske högeryttern har varit en berg-och-dalbana i sina prestationer den här säsongen, men när han är i slag - ja, då är han också mycket svår att bromsa upp.
Jebara sprang den här söndagen cirklar kring Varbergs vänsterförsvar i sådär 37 minuter, och fick knappt fyratusen rödvita supportrar att skrika av förtjusning - innan han, med lite fin hjälp av Rony Jansson och Arash Jafarpour - serverade Tomas Kalinauskas ett inspel från höger där litauern snyggt och otagbart styrde in 1-0 bakom keepern Fredrik Andersson.
Mer sån’t, plis.
Och två minuter senare släcktes matchen helt.
Lars Saetra tryckte bort en knippe motståndarförsvarare, stack fram sin solblekta kalufs och knoppade in Tomas Kalinauskas hörna från vänster på ett retfullt enkelt sätt.
Det var den väldige norrmannens femte mål för säsongen.
Fem mål. För en mittback. På sjutton spelade matcher.
Det är en otrolig statistik, och det är alltså lika många spelmål som anfallaren Anthony Olusanya.
När Kalmar FF:s offensiva spelare haft svårt att komma till lägen och ännu svårare att göra mål, så har Saetra nu vid flera tillfällen burit laget till viktiga poäng.
Lägg till hans känsliga och viktiga uppspelsfot, det ovärderliga huvudspelet i eget straffområde och i stort ett klokt mittbacksspel som ligger på en stadig allsvensk nivå - och det går att göra ett enkelt case för att Lars Saetra så här långt ska kallas för KFF:s bäste och viktigaste spelare 2025.
*
Det var en stabil och mycket rättvis 2-0-seger som gav mersmak, Melker Hallberg kunde till och med missa en straff, och den kom nödvändigt efter en serie insatser som lämnat mycket att önska.
Framför allt då offensivt.
Defensivt är man ju klart bäst i serien.
Kalmar FF höll nu farten i toppen, där tre lag verkar bryta sig loss och gå mot en rysare till höstspurt: Örgryte, Västerås och KFF. Och där fanns lite fina rödvita insatser som borde nämnas.
-
Saba Mamatsashvili såg ut som en bollsäker och spännade spelare, och han bidrog nu till kul offensiv spets med sin vänsterfot.
-
Tomas Kalinauskas har inte gjort sig ett namn i fotbollsvärlden som en målskytt, men vänsteryttern skickade nu in egen kasse och slog hörnan till den andra. Det kan vara något där.
-
Jag tycker att Gibril Sosseh, 18, var den bästa centrale mittfältaren på planen, och det var ännu ett steg mot något som garanterat kommer att stavas “utländskt intresse” inom de närmsta månaderna.
-
Rasmus Sjöstedt såg bekväm ut i mittförsvaret med gamle kompisen Lars Saetra, så Aboubakar Keita kan i lugn och ro rehabilitera sin kropp och komma tillbaka frisk och redo för en rafflande höst.
-
Jag är ofta tuff mot målvakten Samuel Brolin, men räddningen på Jesper Westermarks superläge vid 2-0 gav Kalmar FF en lugn resa in till slutsignalen.
Nu väntar stekheta (ironi, sorry, men de tog nu första segern i Superettan i omgång 18) Umeå FC på bortaplan nästa helg.
Det är på pappret tre poäng, men framför allt en ny chans att ytterligare vässa den offensiv som måste producera kommande månader för att Kalmar FF ska spela i allsvenskan nästa säsong.