Solen försvann. Blåsten kom.
Sen det norrländska ösregnet.
Och på planen körde Kalmar FF över Umeå FC.
Så kan man enkelt sammanfatta de första 45 minuterna på Umeå Energi arena den här lördagseftermiddagen, men det alla rödvita ögon helst ville se - det fick man vänta på.
Kalmar FF reste till Umeå för att hålla farten i toppstriden, och det skulle innebära att höja ett poängsnitt på bortaplan som just nu ser till att laget inte ryckt åt sig en rätt klar ledning av Superettan.
Obesegrade, och det är ju väldigt bra, men bara två segrar på nio matcher utanfr Guldfågeln arena, och ett poängsnitt på 1,44. Det var “bara” det femte bästa snittet i serien inför mötet med bottenlaget Umeå och hela en poäng sämre än det starka hemmasnittet på 2,44.
Och man stampade på gaspedalen direkt.
Regnet och vinden piskade KFF-spelarna i ansiktet när man omedelbart tryckte ner hemmalaget djupet ner på egen planhalva, och det dröjde bara någon minut innan Tomas Kalinauskas så när hade gjort en repris på sitt mål senast mot Varberg. Men den här gång slog litauern ett våldsamt hål i luften med högerfoten efter Camil Jebaras fina inspel.
Hur domaren Jasmin Svraka, perfekt placerad, sedan kunde undgå att blåsa straff när Gibril Sosseh lyfte upp bollen på Stefan Lindmarks utsträckta arm, det skyller jag på den obegripliga handsregeln. Ingen begriper och alla bortförklaringar funkar.
Kalmar FF öste på. Och öste på.
Men de stora chanserna uteblev, och man suktade efter att få se nyförvärvet Emeka Nnamani i offensivt straffområde, för dit kom bollen ändå ofta. Dit men inte längre.
Camil Jebara hade en nick som målvakten Pontus Eriksson räddade fint, men det var det.
Sedan behövde vi inte sukta längre.
En vänsterhörna från Jebaras känsliga fot i den 39:e minuten hittade en trängd Malcolm Stolt, som på bästa Lars Saetra-manér satte till den blonda kalufsen och styrde in bollen precis intill den högra stolpen.
Rättvist.
Umeå då?
De hade ett okej anfall i den sjuttonde minuten.
*
Nyförvärven som redan är igång har blivit en injektion i Kalmar FF.
Saba Mamatsashvili och Tomas Kalinauskas dominerade den vänstra kanten under de första 45 minuterna, då det var tätt bakåt och frejdigt framåt.
Men det är rätt tydligt att ingen av de två är i full matchform.
Kalinauskas tog helt slut tidigt i andra halvlek, och Mamatsashvilis offensiv dog ut lika snabbt. Båda byttes också ut.
Men en som gör allt starkare intryck på mig och hela superettan är ju Gibril Sosseh, och jag skulle vilja påstå att han just nu är den starkaste centrale mittfältaren i Kalmar FF.
18-åringen springer massor, står för läckra och oväntade aktioner, löper in i motståndarnas straffområde och Sosseh håller på att utvecklas till en riktigt skicklig box-till-box-spelare.
Man tycker om att kolla på när Gibril Sosseh spelar fotboll, helt enkelt.
De naiva misstagen, som vi såg en del av under våren, suddas ut allt mer.
Melker Hallberg är lagkapten och ledare på planen, men känslan är att det saknas något i spelet, och det något är självförtroende. Hallberg har en otrolig högerfot, men får lämna ifrån sig allt fler offensiva fasta situationer och när lägen för avslut kommer så blir det halvmesyrer. Mot Varberg i förra omgången brände han också en straff.
Samma nu mot Umeå, när lägen kommer så brister det i beslutsamheten. Hallberg tvekar, tvivlar på sig själv, tycks det. Noll mål efter 19 omgångar är tyvärr inte bara en slump.
Den kloke lagkaptenen skulle (borde?) kunna spela en större offensiv roll i det här KFF-laget.
Nu började den så skicklige Robert Gojani på bänken, och kanske borde tränaren Toni Koskela växla lite mellan de två veteranerna för att alltid ha fräscha ben och skallar på banan, om Kalmar FF vill spela 4-4-2.
Gibril Sosseh ser jag nu som given.
*
En ny nolla för Kalmar FF ska man dock inte ta för givet, och det är fortsatt den urstarka defensiven som gör att man nu tillfälligt (?) toppar Superettan och är på väg mot allsvenskan.
För trots ett par stolpträffar och andra fina lägen så fick man bara inte in 0-2-målet, och det är väl där man hoppas att Emeka Nnamani ska komma in och avsluta matcher innan de alltför känsliga lägena kan uppstå. Det behövs, som sagt.
Men den där ängsligheten som kostat poäng mot andra bottenlag, som Örebro, den infann sig aldrig riktigt mot Umeå.
Förrän på tilläggstid, när hemmalaget tryckte fram galet, skapade en del fasta situationer och Kalmar FF tvingades till desperata aktioner för att inte åka på det där målet som kostar två poäng.
Men, tre poäng är tre poäng, och Koskela & Co har nu två raka segrar, även lite flyt med andra resultat och en hemmamatch mot Helsingborgs IF nästa tisdag att se fram emot.
Däremellan kommer en cupmatch mot Sylvia.
En rätt fin möjlighet att spela in Emeka Nnamani, va?
Förresten, Kalmar FF poängsnitt på bortaplan är numera 1,60.