Man kan vara arg och sur för uteblivna flaggor, och man kan ha helt rätt.
Fotbollen är inte alltid rättvis, långt därifrån, och människor (läs domare) är lika långt ifrån ofelbara och det är variabler i verksamheten som man som spelare inte kan styra över.
Så man får tugga i sig skiten och jobba vidare med sin egen grej.
Jobba framåt, mot målchanser och mål. Mot poäng.
Det är långt ifrån enkelt, men man måste för att ta sig till de mål som satts upp.
Kalmar FF åkte på ett tveksamt 0-1-mål i slutet av en halvlek som man dominerade fullständigt sett till bollinnehav, för offsiden såg mycket misstänksam ut när Oddevolds lagkapten Alexander Almqvist rakade in bollen i öppet mål från någon meters håll efter att Liridon Kalludra nickat bollen i stolpen.
Och det var som en rödvit magsop.
Men ibland “förtjänar” man också en sådan.
För det var samtidigt ett svagt försvarsspel och det var framför allt matchens första målchans. Halvlekens enda.
Just det, Kalmar FF hade trots det massiva övertaget med boll inte lyckats skapa en enda farlighet framför Lars Saetras duktige brorsa Morten, som ju vaktar Oddevolds kasse.
Kalmar FF:s tränare Toni Koskela fortsatte den här soliga lördagen i Kalmar på den lyckosamt inslagna vägen från andra halvlek mot Brage senast, när Melker Hallberg tog klivet upp i banan från sin ordinarie mittfältsposition och KFF fick fler farliga offensiva fötter längre fram. Det gav då två snabba mål.
Mot ett defensivt välorganiserat Oddevold gav det inledningsvis absolut ingenting.
Och inte heller nian Malcolm Stolt var inblandad i mer än en halvchans, notoriske målskytten Tomas Kalinauskas försökte hitta kombinationer till vänster, men krutet var som blött knallpulver första 45 minuterna.
Till höger fanns då Arash Jafarpour, och man fick känslan av att hans existens inte bekymrade gästerna ett smack. För andra matchen i rad så begrep även Koskela detta tidigt, och 45 minuter var allt Jafarpour fick även denna dag på jobbet.
Näe, det fanns ingen rödvit som kunde/ville/vågade bryta mönstret.
En man höjde sig dock över mängden, över alla inblandade på planen, och det var inte oväntat.
Carl Gustafsson spelar i höst på en egen nivå i Superettan, men efter en elak och ful smäll i den första halvleken så valde Koskela att plocka av mittfältaren i halvtid.
****
Föreningen Kalmar FF hade kraftsamlat, duktigt dumpade biljettpriser gav önskad effekt och hela 6 183 åskådare hade tagit sig till Guldfågeln arena den här alldeles perfekta höstdagen.
Kul.
Varför har man inte gjort det tidigare?
Och hur blir det mot Falkenberg i den sista omgången?
För det är klart att det tunga publikstödet bidrog starkt i den vändning som kom i den andra halvleken.
Efter en rörig inledning på densamma, med bland annat en jättechans för 0-2, så fick “rekordpubliken” också uppleva både det fulaste och förmodligen det snyggaste Kalmar FF-målet säsongen 2025.
Efter att en Oddevold-försvarare halkat till, så kunde Melker Hallberg skicka in bollen framför mål, och där bökade, stångade, brottade Malcolm Stolt in bollen över mållinjen i kamp med två motståndare plus målvakten Saetra. Fult, som sagt, men så vansinnigt mycket vilja. Och så vansinnigt mycket Malcolm Stolt, en relativt begränsad spelare som vet exakt vad han måste göra för att få speltid i Kalmar FF under Toni Koskela. Slita. Löpa. Aldrig ge upp.
Då hade sjutton minuter av den andra halvleken tickat iväg.
Tre minuter senare så kom kontrasten.
Årets förmodligen snyggaste mål på GFA.
Mannen som till slut vågade/kunde/ville bryta mönstret, Saba Mamatsashvili, drog då in 2-1 med ett fräsande vänsterskott från dryga 30 meter. En utåtskruvad projektil som borrade sig in i Morten Saetras högra burgavel.
Weltklasse!
Och när Robert Gojanis skott för 3-1 styrdes in av en Oddevoldspelare i den 79:e minuten, så kändes det som om det var över.
Det skulle också bli avgörandet. Till slut.
***
Det här var ingen perfekt Kalmar FF-match, där kom ju en rätt onödig reducering med tio minuter kvar (ursäkta, var var bevakningen på frisparken som hittade den väldige Albert Ejupis skalle?), men för att cirkla tillbaka till inledningen av den här texten så tuggade Kalmar FF i sig skiten, jobbade på framåt och krigade till sig en vändning och tre livsviktiga poäng i jakten på allsvenskan.
Det var emellanåt nervöst, ofta frustrerat och länge väldigt impotent.
Men problemet löstes - med nödvändiga byten, kvalitet och envishet - och nu återstår tre problem till att lösa, nio poäng att spela om.
Tar man alla nio så är det inget snack.
Och det är dit Toni Koskela måste sikta, inte snegla på andra resultat. Inte hoppas på något speciellt när Örgryte och Västerås möts nu på fredag i en galet viktig match för tre lags framtid.
Det tycker jag också har varit ett av lagets styrkor den här säsongen, att ta hand om den egna businessen.
Och racet på 270 återstående minuter business startar - NU.