LÜHR: Nu går det fanimig inte att missa allsvenskan

Alla vet vad som ska hända.

Alla motståndare vet vem som absolut inte får nå högst i luften när Kalmar FF får en offensiv hörna.

Och alla motståndartränare planerar för just detta; justerar taktiker och kommenderar uppställningar, och spelarna tränger i sin tur sedan enligt order bort, dubblerar försvarsantalet, drar i den stora norska tröjan - ja, man tar till alla medel tillåtna och otillåtna.

Lars Saetra ska under inga omständigheter få komma till lägen när Saba Mamatsashvili, Melker Hallberg eller möjligen Tomas Kalinauskas skickar in en skruvad hörna från höger eller vänster framför det egna målet.

Men de är ju chanslösa.

Ja, alla är chanslösa mot den väldige norrmannen, och ingen har varit viktigare i Kalmar FF:s jakt på ett omedelbart avancemang till allsvenskan än just Saetra.

Mot Gif Sundsvall kom hans sjätte (!) hörnnickmål för säsongen, och i vanlig ordning så var det ett mål som betydde oerhört mycket för matchens utgång och för Kalmar FF:s “resa hem”.

I 45 minuter så hade Toni Koskelas mannar haft ett solklart övertag mot mittenlaget Giffarna på ett vidrigt höstkyligt och regnigt NP3 arena i Sundsvall, utan att kunna omsätta övertaget till mål. Faktiskt inte ens riktiga målchanser.

Skulle det bli ännu en 0-0-match för Kalmar FF på bortaplan? En sjunde, vilket skulle vara något slags världsrekord i Superettan.

***

Jag har ju redan gett bort svaret.

Nej. 

När Saba Mamatsashvili skickade in en frän högerhörna med sina briljanta vänsterfot i den 53:e minuten så SKULLE BOLLEN BARA IN.

Det kan också översättas till: KALMAR FF SKA BARA UPP I ALLSVENSKAN IGEN.

Lars Saetra höll bort en knippe motståndarförsvarare samtidigt som han aldrig släppte bollen med blicken, och nicken från nära håll vid den främre stolpen var lika otagbar som avgörande.

Sex nickmål på hörna den här säsongen, alltså, och med den summan mål så leder han också KFF:s interna skytteliga tillsammans med Anthony Olusanya.

Om man adderar alla hundratals defensiva nickar han styrt bort i egen straffområde, alla brytningar och “skottblockar” - och alla kloka uppspel som han levererat under 2025 så finns det ingen större MVP i Kalmar FF.

Lars Saetra är den viktigaste.

***

Camil Jebara skickade in 2-0-målet i tom kasse efter att Giffarna gått för en kvittering i slutsekunderna och skickat upp målvakten Daniel Henareh på en offensiv hörna.

Men om vi ska plocka fram en hjälte till den här lördagen så är det ju målvakten Jakob Kindberg, som med några minuter kvar av ordinarie speltid svarade för en vansinnigt rapp förflyttning och svettig parad när luttrade veteranen Pontus Engblom avslutade ett inspel från höger från bara någon meters håll.

1-1 där och det skulle varit dramatik, inte bara i matchen i Sundsvall - utan i de avslutande två omgångarna.

Nu går det fanimig inte att missa allsvenskan.

***

Lugnt, metodiskt och beslutsamt så har tränaren Toni Koskela tagit en match i taget, han har förvandlat laget till en tuggande maskin - och när vi nu kollar in facit så är det ju en kanonsäsong som hans Kalmar FF genomför.

En säsong som får mig att lyfta högt på hatten och skicka min beundran till tränarrummet på Guldfågeln arena.

Noll förluster på bortaplan, med bara en bortamatch kvar mot Örgryte. Man kunde kanske slita sitt hår efter nån av de många noll-noll-matcherna, men ser man på slutresultatet så går det inte att vara överdrivet kritisk.

Man ska nog faktiskt inte vara kritisk överhuvudtaget.

En poäng krävs nu på de sista två matcherna för att vara helt säkra på avancemang, och det är klart att ett dundertaggat Öis - som alltså desperat jagar på en tredjeplats - i näst sista omgången är inte någon lek.

Men att Kalmar FF ska förlora båda de två återstående matcherna (i sista omgången kommer Falkenberg på besök till GFA), det händer ju inte.

Håll i firandet bara, så ska jag hålla i krönikan där vi blickar framåt mot 2026.

För det kommer finnas massor kvar att göra.

Den här avslutningen på besöket i superettan blir bara början på det riktigt stora jobbet.