Det är inte överdrivet svårt att som etablerad fotbollsförening hamna i det som enklast kan kallas för superettans kvicksand.
Fråga bara Helsingborgs IF. Fråga Gif Sundsvall. Eller fråga för all del Örebro SK.
En tung säsong i allsvenskan slutar med en chockartad degradering, och trots satsningar, pengar och kvalitet i truppen så finns inte kraften att ta sig upp direkt igen året därpå.
Åren på bakgården staplas istället på varandra.
Hoppet försvinner sakta men säkert.
Jag var därför bekymrad inför säsongen 2025 att Kalmar FF tog lite för lätt på uppgiften, och jag rynkade pannan på ett vuxet vis när Rony Jansson förklarade att man skulle “köra över superettan och Toni Koskela talade om att vinna serien och allsvenskt avancemang i snudd på varje intervju.
Men jag sträcker nu upp händerna och säger ödmjukt:
* Ni hade rätt. Ni körde över superettan. Ni gjorde det ni lovade.
För vad kan man annars kalla en futtig förlust på 29 matcher? Vad säger man om en obesegrad säsong på bortaplan? Hur förklarar man 19 insläppta mål då bara en omgång återstår?
Det är en ren överkörning och den är otroligt imponerande.
Och de avgörande tre poängen på Gamla Ullevi var ju en kröning som skapade eufori som lär leva kvar in i nästa års försäsong.
***
Man kan sucka över att det här är det sista vi ser av Saba Mamatsashvili i Kalmar FF:s tröja (för så är det väl?).
Men vi gör nog bättre i att njuta av det fotbollsgodis georgiern producerade när han sköt laget till allsvenskan den här första vackra höstdagen i november.
0-1 målet inför välfyllda och högljudda läktare var det snyggaste målet i Sverige i år. Tjafsa inte med mig här, plis. När Mamatsashvili vek in från sin vänsterkant, tog sig förbi två-tre Öis-försvarare och drog till med en vänster yttersida från vad som ska vara en fullständigt omöjlig vinkel för just en vänsterfot. Bollen smekte han in vid Hampus Gustafssons vänstra stolpe, och drömmålet fick mig att börja rabbla namn som Djalminha, Rivaldo och Maradona för min oförstående fru.
0-2 var den berömda spiken. Kalmar FF bevakade bara sin ledning i andra halvlek när Saba Mamatsashvili fick ett skottläge serverat av Robert Gojani. Från 22 meter skickade vänsterbacken upp en projektil i nättaket, och Öis-målvakten fattade knappt vad som hände.
80 minuter var då spelade och vid Kalmar FF:s bänk på Gamla Ullevi så packades guldhattarna upp.
***
Omkring 1 500 rödvita supportrar hade gjort resan till Göteborg och det är ju en otrolig siffra.
Fira nu ordentligt, och kör sedan försiktigt hem.
Men jag är ändå mer imponerad av det dryga hundratal som konsekvent rest land och rike runt - i regn, sol, frost och storm - under den här säsongen. Sett sex stycken sömnpiller till 0-0-matcher, men ändå åkt på nästa resa till Sundsvall, Borlänge eller Trelleborg.
På de resorna skapades det verklig tro. På de ödsliga läktarsektionerna skapades engagemanget som räknas på riktigt.
Där och då skapades det hopp för 2026.
***
Känslan just nu är att Kalmar FF gjorde det mörka året i superettan till något nytt och fräschare, till något ljust och optimistiskt som man vill ta rygg på. Med det sagt, nu väntar ett oerhört jobb för både nya och gamla sportchefer i Kalmar FF.
Av den startelva som inledde mot Örgryte så skulle mitt tips vara att man behöver hitta åtminstone fem-sex nya spelare, skadade Carl Gustafsson borträknad. Tre lån lär ju försvinna, Rasmus Sjöstedt (kontrakt) är ett frågetecken, likaså Arash Jafarpour (nivå) och Malcolm Stolt känns tyvärr inte som en allsvensk starter.
Det finns fler frågetecken, men vi stannar där idag.
Och om man vill etablera sig på nytt i allsvenskan, kanske rada upp 21 nya säsonger i högsta ligan eller mer, så behöver det också handla om en uppgradering på samtliga dessa nya spelare.
***
Vilken eller vilka spelare med utgående kontrakt eller med låneavtal ska då Kalmar FF prioritera?Tvåmålsskytten Saba Mamatsashvili? Tomas Kalinauskas som svarat för några ytterst viktiga kassar i höst? För mig är det enkelt, och det borde det vara för Toni Koskela & Co också.
Finländaren har svarat för ett stort ledarskap i lagets svåra väg tillbaka till allsvenskan, och han har gjort det på (som jag ser det) helt rätt sätt.
Ni vet allt det här om tydligt ledarskap och så, men det det jag verkligen uppskattat är Koskelas ambition att bygga Kalmar FF:s framgångsrika upplaga 2025 bakifrån. Skapa en stabil grund, ett vattentätt försvar - och ta resten därifrån.
Släpper du inte in något mål så kan du inte förlora, liksom.
Då tycker jag också att man omedelbart borde säkra upp Jakob Kindberg inför 2026, och då menar jag inte som andrekeeper. Målvaktspositionen i elitfotboll är en så kallad “if it ain’t broke, don’t fix it”-position. Har du hittat något som funkar, en sista utpost som övriga laget uppenbart känner sig trygg med, håll då fast i det.
Hårt.
Minns Kindbergs avgörande räddning på Pontus Engblom i det vidriga regnet uppe i Sundsvall senast. 1-1 där och då och det hade kanske inte firats redan i dag.
Minns ännu mer den oerhörda fingertoppsräddningen på Amel Mujanic kanon i den 18:e minuten, som höll 0-1 vid liv även mot Örgryte.
Jakob Kindbergs spel i höst har hållit hög klass, och det har varit på en annan nivå än Samuel Brolin. Och så ska vi minnas att Kalmar FF inte släppte till många mål med Brolin i kassen heller.
Så, där har du ditt första uppdrag, Mats Winblad.
Men fira nu först, Kalmar FF.
Ett litet tag i alla fall.
Det är ni värda.