Låt mig bara börja i rätt ände, annars blir det inte rätt.
“Änden” heter nämligen Carl Gustafsson, han är 25 år och spelar mittfältare i Kalmar FF - och är alltid den som betyder mest för laget när han är på planen.“
Änden” spelar vanligtvis på en helt egen nivå, oftast när man räknar in motståndarlaget också.
Den här söndagen var inget undantag. Han var helt överlägsen. Direkt avgörande.
Jag följde den viktiga cupmatchen på Ljusseveka (!) mellan IFK Värnamo och Kalmar FF via Barometerns tv-sändning, och i en halvtidsintervju sa Värnamos sportchef Jörgen Petersson (ni minns honom, va?), typ: Calle Gustafsson är allsvenskans bästa mittfältare och han får ju ses som ett nyförvärv i år efter sina skadebekymmer.
Jörgen Petersson har här rätt - gånger två.
För Calle Gustafsson b l i r som ett nyförvärv.
Och det nyförvärvet råkar också vara den bästa mittfältaren i allsvenskan.
Smaken är givetvis högst personlig och jag respekterar folk som hellre vill lyfta fram mer offensivt lagda mittfältare som Hammarbys Nahir Besara eller Gustav Lundgren i Gais. Eller någon annan, för all del. Men Calle Gustafsson är speciell.
Snudd på komplett. Snudd på. Jag tror faktiskt att han missade två passningar mot Värnamo.
Men Calle tar alltid det tunga och tråkiga defensiva jobbet, vinner massor av boll, snirklar sig ur de svåraste situationerna på det enklaste viset - och uppspelen på lagkamraternas fötter är så smarta och förlösande.
Sedan är han listig också.
Som när matchen mot Värnamo avgjordes i den 65:e minuten.
Men jag återkommer till det.
***
Det var en match där det rödvita cupäventyret skulle hållas vid liv, men det var nog ännu mer en match där tränaren Toni Koskelas bygge anno 2026 skulle ta det där steget som ingav hopp och tro i det Kalmar FF håller på med den här säsongen.
IFK Värnamo, ett ex-allsvenskt lag som byggt en stabil trupp för Superettan och gått starkt under försäsongen.
Som spets, det var ju ett litet derby.
Med några riktigt intressanta färska ansikten på banan.
Lånet från Arsenal, Charles Sagoe Jr till exempel. Som nog gjorde mer avtryck på sina 80 minuter i de småländska djupa skogarna än under sina två senaste lånesejourer i Shrewsbury och Swansea.
Eller, det gjorde han.
Den snabbe 21-åringen gjorde ju mål. (ps. det gjorde han inte i the Championship eller League One. ds.)
Efter stått emot lite tryck och en Värnamo-hörna i den 61:a minuten så ställde Kalmar FF om snabbt till höger genom pigge Charlie Rosenqvist, en boll in i straffområdet halvmissades av en IFK-försvarare så en släpande Sago Jr kunde ohotat dunka in bollen lågt i målvakten Hugo Ketos högra hörn.
Effektivt.
Sagoe Jr hade fram till målet blandat och gett (om jag är snäll), visat prov på lite spelsinne och snabbhet - men också uppvisat en trubbig mottagningsfot vid ett par tillfällen. Så jag drar inga fler slutsatser i dag än att engelsmannen ser ut att vara en uppgradering på positionen längst fram i mitten, men det säger ju faktiskt inte särskilt mycket.
***
Tillbaka till avgörandet och Calle Gustafsson då. Ja, och lite mer Charles Sagoe Jr.
Efter 0-1-målet kopplade Kalmar FF lite grepp - ja, under 90 minuter var man det bättre laget i en sisådär-välspelad tillställning - och 0-2:an kom bara fyra minuter senare.
Gustafsson vann en frispark på egen planhalva, tittade upp snabbt och slog en perfekt avvägd lyra mot den vänstra hörnflaggan där Sagoe Jr ensam kunde springa ifatt bollen. Britten letade sig in centralt, matade Marius Söderbäck med en boll vid straffområdeslinjen och den nye finländaren gjorde sitt första mål för Kalmar FF med en högerkanon som skymde målvakten Keto inte lyckades få händerna på.
Snyggt!
Jag tyckte att KFF.s insats mot mästarlaget Mjällby i första cupmatchen var helt okej, men man fortsatte där med en kontraproduktv “försäsongsvana”, nämligen att bjuda motståndarna på billiga mål. Det gjorde man inte mot IFK Värnamo, misstagen runt det egna straffområdet var försvinnande få och det fick mig att känna igen laget från 2025.
Det gjorde även målvakten Samuel Brolins fötter, men det kan vi ta en annan gång.
***
Kalmar FF sålde spelare för sådär 30 miljoner kronor under 2025, men gjorde “bara” en vinst på 7,8 miljoner visade den nyligen släppta årsredovisningen.
Det betyder bland annat att driften gick minus rejält, men det var både beräknat och långt ifrån ovanligt i allsvenskan. 2024 gjorde till exempel fjorton av de allsvenska klubbarna minus i driften. Och minns att KFF höll till i Superettan i fjol.
En slutsats man dock kan dra är att Kalmar FF är oerhört beroende av att köpa billigt och sälja dyrt, som i fallen Vince Osuji och Gibril Sosseh. Det kan vara en slak lina att balansera på i längden, och lämnar inte utrymme för så många missade värvningar.
***
Två nya namn som kommer att spela för Kalmar FF under 2026 dök upp i pressen i helgen.
Man köpte först Blåvitts anfallstalang Vilmer Tyrén, 20, som öste in mål i division 1 i fjol. En liten chansning kan man tycka, men förhoppningsvis en anfallare som kan utmana direkt om en plats i startelvan.
Sedan rapporterade Expressen att KFF lånar in den 26-årige marockanska landslagsmittbacken Achraf Dari från egyptiska storklubben Al-Ahly. Man har sökt efter en mittback som kunde fylla utrymmet under tiden Aboubacar Keita rehabiliterar sin trasiga hälsena, och ser nu ha hittat lösningen på ett lån fram till sommaren.