Okbamikael Redae och Shishai Amanuel kommer från Eritrea och är regimkritiker.
Foto: Anders Blank
Den 3 augusti var det en festival på Järvafältet i nordvästra Stockholm. Det var tivoli, matförsäljning anpassade efter eritreanska barnfamiljer. Men det var också ett antal talare som pratade sig varma om sitt hemland och sin regim. Det fick de inte göra ostörda. Uppemot 1 000 motdemonstranter, också eritreaner, ville protestera mot regimen. I tåget gick Kalmarborna Shishai Amanuel och Okbamikael Redae.
– Vi ville ha en fredlig demonstration. Men så började glåporden hagla mot oss. Det blev för mycket för många av de yngre deltagarna i demonstrationståget.
Det blev konfrontation. Tält revs, bilar sattes i brand, det var slagsmål med tillhyggen. Hela 55 personer fick föras till sjukhus efter bråken.
– Jag var mitt i, knuffades fram, det var stundtals rätt farligt, säger Shishai Amanuel.
Men motståndet mellan regimanhängare och kritiker har legat och pyrt länge. I maj var det demonstrationer när Eritrea firade sin nationaldag i Torsås.
Efter sammandrabbningen vid Järvafältet fanns många kritiska röster till att man tagit sin konflikt till Sverige. Att människor som båda flytt en diktator helt plötsligt börjar slåss mot varandra.
– Vi är jätteledsna över detta. Men ska man hitta någonting positivt i det här så uppmärksammas frågan.
Frågan handlar om hur eritreanska ambassaden behandlar diasporan. Enligt Okbamikael Redae så tvingar regeringen de i exil att betala en skatt på 2 procent till hemlandet, man är tvungen att fylla i en blankett hos ambassaden att man ångrar att man åkte till Sverige. Gör man inte det så kan egendomar konfiskeras, familjer hotas och bli av med jobb.
En gisslansituation
– Det är en gisslansituation. Även de som öppet stöder regimen kanske inte ser att de har något val. Jag som öppet är motståndare till diktaturen kan aldrig återvända till mitt hemland. Det gäller även när jag dör, jag får inte begravas där, säger Okbamikael Redae. Men de som ställer upp på regimens krav kan åka tillbaka på semester till Eritrea, det är också märkligt.
Han har bott i Sverige sedan 1988. Detta efter att deltagit som gerillasoldat i sju år och kämpat mot den etiopiska ockupationsmakten. Men han såg snabbt att en självständighet inte skulle förbättra situationen. Att bara för att det fanns ett fritt Eritrea så skulle knappast demokrati och yttrandefrihet förekomma.
– Några av de jag stred med sitter i regeringen nu. Och arbetar alltså under en diktator.
Han tycker att hela situationen med konflikten med landsmän är absurd.
– Det här är inte normalt. Det är människor som flytt från samma diktator och nu bråkar vi med varandra. I andra länder håller diasporan i hop.
I Kalmar har det också varit bråk mellan grupperna. Främst när det gällde gudstjänster i Två Systrars Kapell i Norrliden. Nu har man löst det genom att erbjuda två olika tider för grupperna.
Vad tycker ni bör göras?
– Stäng ambassaden, säger Shishai Amanuel.