Medborgarskap inte lösningen statslösa visar ny forskning.

Tidigare forskning har visat att medborgarskap till en nationalstat, som Sverige eller Storbritannien, är lösningen för statslösa grupper, till exempel palestinier och kurder. Linnéuniversitetets forskare Barzoo Eliassi visar i sin nya bok Narratives of Statelessness and Political Otherness att det är otillräckligt och inte löser problemet.

– Trots medborgarskap i en nationalstat upplever statslösa grupper att de möts av respektlöshet och ofta saknar en effektiv röst. Statslöshet är i grund och botten en produkt och ett resultat av exkluderande nationalstater, säger han i ett pressmeddelande.  

Barzoo Eliassi menar därför att lösningen inte är att bli medborgare i en nationalstat, utan det är själva nationalstaten som politisk ordning som behöver omformuleras för att inte skapa hierarkier av identiteter inom ramen för staten.

Statslösa exkluderas på den politiska världsarenan

I boken illustrerar han att nationalstater ofta bygger på idéer som främjar nationell likhet, vilket betyder att minoriteter blir föremål för icke-erkännande och assimilation.

– Det är först genom att bli en nation och tillhöra en nationalstat som en grupps politiska existens kan garanteras. På det sättet exkluderas statslösa dessutom på den politiska världsarenan.

Lösningen, enligt Barzoo Eliassis forskning, är vad han kallar att de-etnifiera och avkolonisera enhetliga nationalstater.

– En nationalstat bygger på exkludering, men inget samhälle är homogent. Ändå får den grupp som själv säger sig vara nationalstatens kärngrupp politiska och kulturella privilegier, vilket minoriteter ofta exkluderas från. Baksidan av politiska och kulturella privilegier innebär ofta förtryck och osynliggörandet av minoriserade grupper vars tillhörigheter ofta är ifrågasatta.

Barzoo Eliassis resonemang bygger på att skapa en ordning i en stat där skillnader mellan människor inte hierarkiseras. Det vill säga, där vissa får privilegier, med rätten att diktera och fördela samhällets resurser, medan andra bestraffas för att inte tillhöra den politiska normaliteten som nationalstater skapar förutsättningar för.

Samhället naturaliserar ojämlikhet

– Staten skulle vara vad som i forskningen kallas för ett ”multi homeland”. En stat som flera grupper gör anspråk på som deras politiska hem, där deras identiter erkänns och respekteras – helt enkelt ett samhälle där skillnader och mångfald är naturliga dimensioner i det samhälleliga livet.

Många skulle kalla ett sådan samhälle något omöjligt att genomföra. Vad säger du till dem, baserat på din forskning?

– Många anspråk till rättigheter har historiskt setts som utopiska, det är inte förrän man börjar ifrågasätta den naturaliserade politiska ordningen som man kan skapa en ny formulering kring inkludering, bortom hierarkier. I vårt samhälle naturaliserar vi dessutom ofta ojämlikhet, men det är en effekt av politik och ideologier. Varför kan vi inte se jämlikhet som något naturligt?, säger Barzoo Eliassi.