Stig Larsson. Copyright/fotograf: Ulla Montan
Startskottet till detta var i P1:s Söndagsintervju då författaren utsattes för den ena grova förolämpningen efter den andra. Man ryggade instinktivt tillbaka, det liksom stänkte från schavotten. Försöket att ta heder och ära av en person offentligt misslyckas kapitalt. Det hela fick en helt motsatt effekt. Den gamle "provokative elitisten", visade sig vara en resonerande farbror. På ett lika avdramatiserat sätt leds vi in i den nyutkomna boken, då historien om dess uppkomst berättas för oss.
För fyra år sedan ansökte Stig om ett förskott hos sitt förlag. Han hade en idé om att skriva en bok om det svenska deckarundret. Då det projektet sedermera gick i stöpet, började arbetet med denna Essä, eller betraktelsebok som jag väljer att låta den sortera under. Varje ord som är skrivet är avslöjande, intet går att dölja, och författaren skulle aldrig drömma om att vara ironisk.
*
Han avhandlar situationen runt MeToo i skuggan av skogsbränder nutida häxprocesser. Allt i en kladdig tillvaro där skuldbeläggelse och osäkerhet runt straffansvar ytterligare häller bensin på de rådande bålen och bränderna. Den populärkulturelle Jan Guillou som han även räknar in i det svenska Deckarundret, agentromaner och medeltida hedersbetygelser till trots.
De allmänna tankarna om Guillou och hans produktion är avsevärt högre, än man utan förkunskaper förmodligen skulle gissa sig till. Vad som skiljer Guillou från en annan central person i boken, Jan Myrdal (bägge delar i stora delar samma projekt) är att Myrdal under inga omständigheter skulle hänfalla till jargong.
*
I den seriösa litteraturen är den goda avsikten alltid problematiserad. I den oseriösa är det goda gott, och det onda ont. Åter till det svenska deckarundret och den kvalitetshöjning som genren genomgått de senaste 20 åren. En lista på Sveriges genom tiderna tio bästa deckare upprättas, vilken toppas av hans namne. Även om Myrdal var 93 när han lämnade in, så finns det i boken en tomhet, saknad och sorgsenhet att han inte längre är med.
Det förekom de sista 20 åren en korrespondens och ett samtal mellan de bägge skriftställarna – man utbytte material och idéer och hade en pågående diskussion om konsten, dess verktyg, åldrande , och allmängiltiga relationer människor emellan.
*
Författaren gör ett nedslag i sitt regiarbete och samarbetet med Peter Birro. Han får i uppdrag att regissera 2007 års kostymdrama August. Det finns en respekt för Strindberg som en högst levande person, som man inte behandlar hur som helst. Det är en väl medveten tanke om resultatet, eftermälet och den budkavle han lämnar till gigantens framtida läsare.
Är det skrivna ordet en röst som aldrig tystar? Boken handlar en del om tillbakablickar , där författaren försöker att så möjligt som det nu går, vara ärlig mot sig själv. Vissa principfasta saker luckras upp. Och visst kan man använda ett bra sätt att uttrycka sig på fler gånger. Både upphovsmannen i fråga och dem han lämnar orden vidare till.
Peter Ståhl
Skribent