Copyright/fotograf: K.P.Y/Wahlström & Widstrand
Efter ytterligare några sidor blir läsaren ett med verken. Morgonpromenader i nationalparken och förekomsten av olika fåglar. Iakttagelser och kommentarer om väder och det politikiska skeendet, samt de nya inköpen till det Lundellska biblioteket. Allt detta känns nu som en naturlig del av syret och själva medvetandet.
Förmodligen har jag lagt mig till med ett beroende som dessa nya 1064 sidor, möjligen nu och ett tag framöver kommer att stilla. Det är Göteborgväder, fast i rikets andra stad går vädret på tvärs. Vi lever på gamla döda idéer om vilka vi varit och vad Sverige är. Eller rättare sagt åtminstone önskar att det fortfarande var.
Luften är tung och tjock av religion. Författaren förespråkar fullständig religionsfrihet, vilket rimligtvis borde vara att det offentliga rummet vore befriat från dylika avarter. I alla fall om han finge bestämma. Ingen vet om gud finns, förutom Kristerssons hustru och Erdoğan. Claes Göran Ekerwald kanske bäst sammanfattar det hela. Om gud funnits hade vi för länge sedan slagit ihjäl honom.
*
Vi får följa läsande i biografier om Ekelöf och den ryske kompositören Sjostakovitj, vars öden berör och särskådas. I likhet med Norén sliter Lundell också med Heidegger. Författaren lever i en relation med N. Hon alternerar mellan lägenhet i SoFo och gården på Österlen. Samvaron mellan de bägges arbete skapar givetvis funderingar.
I miljonärsparadiset Sverige går tiden alltid för fort eller för långsamt. Förnuftet hänger och slänger bakom den bil som heter känslorna. Guldplattor på väggarna blir som gravstenar därför förvaras de nedpackade. Ranelid har fortfarande inte fått Piratenpriset, det lär vara för han saknar humor. Hit till Sverige har nu den amerikanska ängslighetsfascismen kommit. Trumpism, religiös hysteri, halsstarrighet, och allmän moralism. Personligen tycker jag nog det handlar om selektiv. Stora mängder böcker bärs ut från universitet och bibliotek i USA.
*
I Sverige bränns böcker av högerextremister och välbeställda feminister. I bägge fallen under hotfulla former. Det borde nog vara olagligt att bränna böcker trots allt. Angreppen på Folkhögskolor och Public Service följer i spåren av rådande vindar. Putin är vår tids Satan, även han dock sanktionerad av högre makter. Han äcklas av hela familjen Wahlgren och den incestgemenskap som skall råda på allsången och i sommarsverige.
Håller sig dock noga informerad hur det hela avlöper, även under semester i Frankrike. Tankar på att skaffa boende i Frankrike eller att sluta cirkeln och återvända till staden finnes. De stöts och bollas mellan författaren och tiden, den som rimligtvis är kvar. Bli den ensamme författaren bli sin ålder. Avveckla måleriet? En sista platta, en sista turné?
*
Läser om Jack Nicholson som på ”Bad Boys Drive” bodde granne med Marlon Brando. När Brando dog köpte han Brandos hus, rev det och planterade Brandos favoritblommor på hela tomten. Han blir erbjuden att köpa en klassisk gitarr, men känner att han borde ha en auktion på de flesta av sina gitarrer, utom möjligtvis tre.
Vin dricks med måtta till helg och högtid samt Mellon. Där man upplever att han ikläder sig rollen som journalist och smakdomare. Förmodligen för att det är lättare att förlika sig med tanken på att se på det hela. Hastig genomgång av de stora konstnärerna som drabbats av syfilis. Sjukdomens olika stadier och sinnestillstånd. Hade i konstnärliga kretsar liksom tuberkulosen en slags kultstatus.
Han återger Roland Paulsens inlägg i Dagens Nyheter angående första maj. Det stora statsbärande partiets svek mot dem som de var tillsatta att företräda liksom sina egna ideal. Fortfarande ibland nostalgiska tillbakablickar till en tid innan, yuppies, nyliberalism, och allt för öppna famnar. Men en förhoppning om att nationen resa sig går att skönja mellan raderna. Att gängskjutningarna skall upphöra. Att vi som nu inte skall hänga ut partyknarkare alltmedan syndikat och gäng tar över vårdcentraler. En förbättring kanske går att skåda i en avslutande tolfte del?
”En diktares första uppgift är att bli lik sig själv, att bli människa. Hans första plikt däremot, eller hans bästa medel att komma fram till detta, är att erkänna sin obotliga ensamhet och meningslösheten i sin vandring på jorden” Gunnar Ekelöf.
Peter Ståhl