Lars Winnebäck vann många hjärtan igår på Fredriksskans. Foto: Ulla Geertsen Elm
Ingen beskriver det svenska vemodet som Lars Winnerbäck. Men trots de djupsinniga texterna, bildprojicering från ensamma städer, särskilt tåg och stationer, öde motorvägar och då ofta sorgliga texter så fanns det bara glädje och värme när Lars Winnerbäck drog av två timmar på Fredriksskans.
Den gamla fotbollsplanen har transformeras till en perfekt musikscen, man räknar med att nästa år kunna ta in 26 000 åskådare. Och det finns redan band i bokningskalendern som ska klara av att fylla Fredriksskans. Under den vackra augustikvällen kom det någonstans mellan 5 000 - 6 000 för att se Lars Winnerbäck.
Det tyder på kvalité när man har en sån duktig artist som Joel Alme som förband. Man tyckte nästan lite synd om göteborgaren, då det bara var halvfullt när han uppträdde. Som extranummer körde han “Poseidon”, den låt som IFK Göteborg marscherar in till på Nya Ullevi. Han ursäktade sig lite, hade väl väntat att Kalmar FF-fans skulle bua. Men det blev istället hyllningar.
Inget tandläkarväder
När huvudartisten själv stegade in var det betydligt mer publik. Bra upplösning på monitorerna och en glasklart ljud, här var det kvalité i minsta detalj. Och så denna fantastiska kväll som en vacker fond till scenen. Det var allt annat än tandläkarväder som han sjunger om i kvällens bästa låt “Söndermarken”.
Han har blivit en rockfarbror och förvaltar en tradition där det inte verkar finnas många som tar efter. Men är ingen bredbent farbror som stjäl allt ljus. Snarare ger han ett nästan blygt intryck. Mellansnacket är begränsat, istället låter han texterna tala.
Vi får hoppas han han förblir så här vital och kommer tillbaka igen. Han uppmanade Fredriksskans att komma ihåg honom, precis när han avslutat “Kom ihåg mig då”, det var kanske den enda överflödiga kommentaren från Winnerbäck denna kväll.