Robert Gustafsson, Carina Lidbom, Linda Olsson och Per Svensson är några ur ensemblen till årets sommarteater.
Med snömodd och halka känns sommaren långt borta. Men i farsbranschen är det långa ledtider. Så under fredagen presenterades nästa sommarteater på Krusenstiernska.
– Det är Ry Cooneyfars som inte på något sätt är sönderspelad. Jag och regissören Edward Sillén håller på att arbeta igenom manuset nu, säger Robert Gustafsson.
Det är en klassisk fars som utspelar sig i slutet av 1950-talet. Grundstoryn handlar om ett arv som ska fördelas men där det helt plötsligt finns mer än en arvinge. Ja, en klassisk förväxlingskomedi.
– Det ska bli underbart att komma tillbaka, säger Carina Lidbom som spelar en syster som blir inblandad i en romans. Det ska bli underbart att jobba med Edward Sillén igen. Han får alltid ihop ett bra team.
Hon har varit med under två år, 2015 och 2016.
Robert Gustafsson har varit med från starten 2008, men har nu haft ett ofrivilligt uppehåll sedan 2019.
– Vi har en turordning mellan mig och Tomas Petersson, men så kom pandemin emellan och så fick han två somrar i rad. Jag har varit lite småsur över det där. Men nu är jag väldigt sugen, säger han.
Fysiskt utmanande
Han fyller 60 nästa år. Och det börjar märkas. Inte för att han har svårt att komma ihåg långa manus. Det är snarare kroppen som tar stryk.
– Man förstår nog inte hur ansträngande en föreställning är. Jag kan ha ett klädbyte som bara får ta fyra sekunder. Sen är det ett jäkla spring. Ola Forssmed som också är med i år är betydligt yngre än jag men klagar redan på att har problem med knäna.
Carina Lidbom berättar hur föreställningarna går bättre ju längre de spelas.
– Vi håller rätt hårt i manuset, men vi skruvar lite på den utefter att vi upptäcker vad som funkar.
Per Svensson är med för femte gången.
– Det är ljuvligt att vara i Krusenstiernska, sitta i tältet i väntan på en scen och höra hur folket skrattar, säger han.
Sommarteatern startade 2008. Robert Gustafsson och Vicky von der Lancken tyckte sig se en vit fläck på teaterkartan. Det mesta av den här varan av sommarteatrar skedde i Skåne eller på Västkusten.
Runt den här tiden gick det rykte om att ni letade plats på Laboratorieholmen?
– Ja, det stämmer och inte bara där. Vi var vid Dämmet och Folkets Park också. Men vi är så nöjda med Krusenstiernska, äppelträden, krusbärsbuskar, kaffet och whiskyn. Jag tror nog att 25 procent av själva naturupplevelsen beror på platsen.
Han berättar om Kalmar 2008 på sommaren var en tom plats.
– Det virvlade tomma plastpåsar på Stortorget, allt som hände skedde på Öland. Du ska bara veta hur många gånger jag hörde “det gaur inte”, när vi drog upp planerna. Idag är det en helt annan stad. Jag har ett hus på Varvsholmen och märker att jag är här mer och mer.
Biljetterna släpps den 7 december.
“One for the pot” har fått den svenska titeln “Ojdå…en till ?!”