Inte bara skratt – Schyffert golvar Kalmarsalen

Inför den omfattande vårturnén med den ironiska titeln “Schyffert forever”, har han sagt att han bara ska underhålla publiken, inte komma med något budskap, bara agera entertainer. Så blir det inte. 

Han vet hur man fångar en publik, drar skämt med lokal anknytning, “Det är fortfarande Hjo som har längre bänk än Kalmar”, när han berättar om SJs problem med att göra reklam så tar han upp exemplet om en medelålderskvinna i leopardtajts som blötröker en cigg på Nybro station, eller när han ska prata om det vansinniga, enligt honom, att erbjuda gårdsförsäljning av vin så nämner han en bonde i Rockneby som har en puttrande damejeanne i svinstallet. Sommarölänningen kallar Kalmar sin andra hemstad. 

Allt det där känner vi igen, allt det där ingår i grundreportaren för svensk standup och där är Henrik Schyffert en mästare.

Men showen är så mycket mer. Starkast blir det när han pratar om sin sjuka mamma. Hur han blir övertalad av sin syster att prata med henne på riktigt, men det slutar med att han och mamman gapflabbar. 

Han fångar samtiden väl. Gör ett stort nummer av den influencer som ska ha sagt att det var märkligt att vår tidigare statsminister sköts just på Olof Palmes gata. Att han själv försökt sig på en karriär som just influenser, erbjudande var att göra reklam för vuxenblöjor. Kopplar ihop tjejers SMS-ande med Tomas Ledins texter, som enligt honom handlar om ingenting. Och det där med skärmtid, att han för en tid övergav Iphone för en traditionell knapptelefon. Han ger sig på Framgångspodden, varnar för att det kan ge unga människor psykisk ohälsa. 

Roligt, smart och smärtsamt

Vissa skämt har vi hört förut, men nu i ny tappning.

Showen är välregisserad, han återgår till tidigare skämt, spinner vidare och förstärker. Det kan kännas lite rörigt och man undrar var han är på väg. Men det finns en röd tråd. Det är en träffsäker samtidsspaning, en vardagsskildring med hög igenkännighetsfaktor. Allt är oerhört välgenomtänkt. Det är roligt, välsmort men också smärtsamt. 

Avslutningen är magnifik och hjärtskärande. Henrik Schyfferts mamma, Eva, dör i november förra året. Han berättar om hur man plockade ihop hennes saker, hur han läste det sista sms-et och lovade sig själv att berätta för sin sambo Nour El Refais hur tacksam han är för vem hon är och vad hon gör. Det var nog många som drog paralleller till Fredrik Vikingssons och Filip Hammars film “Den sista resan”, att prata med sina nära, berätta hur mycket man uppskattar dem. 

Han reser sig från divanen. Går fram till bildskärmen, trycker på en knapp. Texten ändrar sig till “Eva Schyffert forever”.