Björn Borg blir den yngsta någonsin i Davis Cup, JAT Flight 367 kraschar över Tjeckoslovakien och SJ tar sitt sista aktiva driftsånglok ur reguljär tjänst. Året är 1972, fyra år och nio månaders hårt arbete sträcker sig nu över Kalmarsund i form av Ölandsbron.
Den 30 september har det passerat 50 år. Ett jubileum som ska firas med fotoutställning, uppvisning av veteranfordon och sightseeingturer.
Drömmen om en bro mellan fastlandet och Öland har funnits länge. Första riksdagsmotionen kom 1933, men det var inte förrän 1966 som Sveriges regering fastställde en plan för brobygget. Det var Skånska cementgjuteriet, numera Skanska som vann uppdraget att bygga bron.
Lantbrukaren från Öland var drivande kraft
Fritz Arne Börjesson var verksam som lantbrukare i Glömminge, cirka en mil norr om Färjestaden. Han var även politiker i centerpartiet och beskrivs som en starkt drivande kraft i att det blev en fast förbindelse mellan Kalmar och Öland. 1972 invigde Börjesson Ölandsbron i Möllstorp medan dåvarande kronprins Carl Gustaf förrättade den officiella invigningen på Kalmarsidan.
Brobyggaren från Färjestaden
Någon som minns brobygget extra mycket är 73 årige Lars Alexandersson från Färjestaden. När Lars Alexandersson var 19 år började han tillsammans med drygt hundra andra brobyggare arbetet med Ölandsbron - han var snickare och ingick i arbetslag 18.
Hur kändes det att delta i ett så stort bygge?
– På sätt och vis var det väldigt intressant, det hände någonting hela tiden och jag hade väldigt bra arbetskamrater. Annars var det inget märkvärdigt, det var bara att jobba på, säger Lars Alexandersson.
Gjutningsarbetet skedde med lanseringsvagnar som sköts framåt från varsin sida, dels från Ölandsidan och dels från Kalmarsidan - det möttes sedan på mitten.
– Man kan säga att bron byggdes på flera håll. Varje bropelare var som en arbetsplats för sig, säger Lars.
En vecka efter att bron hade gjutits ihop inträffade dödsolyckan. En av männen i arbetslag 18 föll i vattnen när ställningen han stod på sviktade. Han bar ingen säkerhetssele och kunde heller inte simma.
– Hans gröna overall i vattnet gjorde det svårt att se honom. Vid ett tillfälle såg vi att han låg med ryggen upp och det stod SCG på ryggen, Skånska cementgjuteriet. Sedan försvann han ner, säger Lars.
Först en timme senare hittade brandkåren den omkomne brobyggaren på havsbotten.
Lars Alexandersson minns även det kalla vädret.
– Det blåser alltid mer vid vattnet och viadukter än på fastlandet. Det är alltid kallt på vintern men det var ännu värre över vattnet. Men det var bara att bita ihop.
Första personen över bron
När det endast var några meter kvar innan brodelarna möttes slängde Lars och två kompisar i arbetslaget över ett par plankor och gick sedan hela vägen över till Kalmar.
– Cheferna blev inte så glada men det brydde vi oss inte om, avslutar Lars Alexandersson.