En ny uppställning.
Samma resultat.
Kalmar FF ångar på säsongen 2025 och har jobbat till sig en oerhört stark och viktig start på superettan.
Gräset luktade vårfukt och även om läktarna inte på något sätt var fyllda så fick man en känsla av att Kalmar FF med sin starka inledning på superettan skapat en nyfikenhet och förväntan hos supportrarna.
Sången var stark på Sydostkurvan när lagen klev in på Guldfågelns arena, fler rycktes med i påskdagsstämningen och hemmalaget tryckte gasen i botten från sekund ett.
Ett bortdömt mål för offside alldeles i inledningen följdes av ett fräckt skott av Melker Hallberg i den sjunde minuten. Den rödvita dominansen var total, och Östersunds FK:s tränare Kiarash Livani första spontana applåd kom efter en dryg kvart när det egna laget faktiskt lyckades flytta bollen från höger till vänster i backlinjen.
Efter den lilla “hyllningen” så kom också ÖFK allt mer in i matchen, började ta för sig i närkamperna i en tät fight där båda lagen hade svårt att hitta utrymmen och farligheter på offensiv planhalva.
Och när Kalmar FF väl kom fram så var det ofta på högerkanten, men Arash Jafarpours inlägg fastande konsekvent på förste ÖFK-försvarare.
Tränare Toni Koskela hade bänkat yttrarna Abdi Sabriye och Camil Jebara, som båda inlett seriespelet tamt, och in kom istället Abdussalam Magashy - och Rony Jansson.
Finländaren, som ofta dragits med skador, fick en specialroll precis framför fyrbackslinjen i en 4-1-3-2-uppställning, men utan att Jansson gjorde bort sig så blev resultatet…, sådär.
Mållöst i halvtid talande både för spelet och dess kvalitet.
Superinhopp av Jebara
Fingertoppskänsla fick 3 483 åskådare uppleva i inledningen av den andra halvleken.
Koskela valde att ta ut Rony Jansson, sätta in Camil Jebara till höger och återgå till en mer “vanlig” fyrbackslinje.
Det tog då inte ens fem minuter för en uppenbart revanschsugen och inspirerad Jebara att först ruska om Östersundsförsvaret med sin kvickhet och sedan servera Sivert Øverby ett vasst skottläge i offensivt straffområde. Det förvaltade den norske vänsterbacken på bästa sätt då han piskade in 1-0 bakom Frank Stople i ÖFK-målet.
Proppen var ur.
Ständiga krislaget Östersunds FK var obesegrat efter tre omgångar, men chanslöst i den första delen av den andra halvleken mot ett homogent och hårt jobbande Kalmar FF.
I den 59:e minuten kom 2-0, och det var ett fint samarbete mellan den tidigare rätt osynlige Anthony Olusanya och Saku Ylätupa, där den senare från nära håll rakade in ett fint inspel från höger.
Sista halvtimmen så ville KFF kontrollera matchen, bara hålla ledningen. Och det gjorde man ju bra, även om kontrollen kanske inte alltid kändes sådär bergsäker.
Men en nolla är en nolla är en nolla.
En seger är en seger är en seger.
Och en serieledning är en serieledning är en serieledning.
Kalmar FF har tagit sig an superettan på ett koncentrerat, ärligt och effektivt sätt så här långt. Och det har gett resultat.
Föt att avsluta där jag började, så var det alltså Romarios kväll.
Efter 374 tävlingsmatcher så fick den sympatiske brassen tillsammans med sin familj kliva in på Guldfågeln arenas gräs och motta fina och uppriktiga hyllningar.
Tårar föll nere på gräset, och de rann garanterat även på läktarna.
Vackert, men också sorgligt.
Jag hade inte hatat en säsong till med 39-åringen i den rödvita tröjan.
Brassen är en av de mest fantastiska spelare jag stött på under alla mina år i branschen. Människan är lojal, vänlig och generös.
Fotbollsspelaren Romario var magnifik.
Det var fint att vara på plats i Kalmar den här aftonen, och jag kommer att sakna honom.