Kalmar FF är tillbaka i serieledning av superettan, och efter överkörningen av Helsingborgs IF så är det ingen som kan säga annat än att man förtjänat tätpositionen efter fem spelade omgångar.
Allt fler delar i spelet kuggar i.
Allt fler rödvita spelare kuggar i.
Poängen trillar in, och den långa marschen mot drömmen om en omedelbar återkomst till allsvenskan har inletts på ett mycket stabilt sätt.
Men den fullständiga pulveriseringen av Helsingborg på ett strålande vårsoligt Olympia, den hade ingen förutsett. Det vågar jag garantera.
Det kan ha varit en av de sjukaste halvlekar jag upplevt på jobbet.
Lagen bytte några chanser under de första minuterna på en otroligt inbjudande grön gräsmatta, innan Camil Jebara öppnade upp högerkanten och även matchen som en konservburk.
KFF-yttern kroppsfintade bort William Westerlund, löpte rappt ner mot kortlinjen och skickade in ett perfekt inlägg i straffområdet där en ångande Abdussalam Magashy kom med kraft och hög fart och beslutsamt tryckte in 0-1 bakom Johan Brattberg i HIF-målet.
Knappt sju minuter hade då tickat iväg.
Och tre minuter senare så kom 0-2, när Melker Hallbergs högerhörna fann en framstörtande Lars Saetra vid den främre stolpen och skarvnicken satt perfekt i den bortre stolpen.
En galen effektivitet.
Men det var ändå bara början.
Fyrverkeri under första 45
Kalmar FF hade bara släppt in ett mål på de fyra första matcherna, och grunden till den inledande succén i svårspelade superettan har varit den trygga defensiven.
Därför kom 1-2 i den 21:a minuten lite oväntat, och det var en onödig bjudning av målvakten Samuel Brolin.
På en hörna från vänster så tippade Brolin, likt en passare i volleyboll, fram bollen till Marcus Gudmann som enkelt kunde slå bollen i mål.
Men låt oss inte gräva ner oss i den enda trista Kalmar FF-grejen den här söndagseftermiddagen, för fyrverkeriet under de första 45 minuterna var långt ifrån avslutat.
1-3 gjorde vänsterbacken Sivert Øverby (även om den officiella statistiken vill ha det till självmål), på ett fräckt och hårt inspel från nollvinkel.
1-4 knoppade Lars Saetra ståtligt in på en ny Melker Hallberg-hörna och klev upp i delad ledning på superettans skytteliga med sina fyra mål på fem matcher.
Saetra passade sedan på att addera ytterligare en poäng när han läckert nickade fram Anthony Olusanya till ett rätt öppet mål och dennes 1-5-mål med fyra minuter kvar av första halvleken.
Högljudda KFF-fans
Olympia buade.
HIF-tränaren Kleber Saarenpää kliade sig chockat i huvudet, men förmådde inte trycka fram en enda förändring.
Men drygt 300 (det lät som många fler) tillresta rödvita supportrar bjöd upp till stark sång och stor fest på sin kortsida.
Kalmar FF var helt överlägset. Dominerade varje centimeter av spelplanen. Det sprudlade av fantasi och energi i offensiven, och efter Brolins hörntavla så hände det inte mycket alls i eget straffomådet under resten av matchen.
Egentligen ingenting.
Samtidigt, Helsingborgs inställning under första halvlek kan vara en av de mer patetiska superettan sett på senare år. Prestationen rakt av genant.
Den rätt menlösa andra halvleken spelades sedan bara av, det var två lag som inte behövde gissa i vilken stad poängen skulle hamna den här gången.
Det hade varit över länge.
Om jag ska lyfta fram ett par spelare lite extra så måste Robert Gojani nämnas först. Den centrala mittfältaren spelar på en egen nivå så här långt i år, han är både hjärtat och hjärnan i Kalmar FF.
Sen fortsätter Lars Saetra att måla på skyttekungmanér, men kollegan Aboubacar Keita är snudd på lika imponerande i sitt mittbacksspel.
Krossen av Helsingborg, som ändå kom från två raka segrar, är imponerande och den kommer att lasta ytterligare välförtjänt favoritskap på Kalmar FF den här våren.
Men tränaren Toni Koskela har varit skicklig på att balansera förväntningar och fokus så här långt, och det kanske är tur att man i nästa omgång möter laget som fortfarande får anses vara en av de stora favoriterna att ta en av två topplatser i år: Västerås SK.
Allvar direkt på den här champagnesöndagen.
Det är en match som kan betyda massor när serien ska räknas ihop i höst, och den kan definitivt betyda lika mycket för ett redan uppumpat rödvitt självförtroende.
Men, okej, fira lite först, Kalmar FF.
Det är ni värda.