LÜHR: Ingen kan snacka bort Kalmar FF:s resultatmässigt starka höst

När släppte Kalmar FF in ett mål i en tävlingsmatch senast?

Visst kräver det lite funderande?

Och det är ju inte så konstigt eftersom det var en dryg månad sedan, rättare sagt i den bleka 2-2-matchen mot Brage på Guldfågeln arena den 20 juli.

Efter det har tränaren Toni Koskelas mannar radat upp nollor, och samlat på sig välbehövliga poäng i den täta toppen av Superettan.

Kolla bara.

Utsikten (1-0), Trelleborg (0-0), Varberg (2-0), Umeå (1-0), Sylvia (5-0, Svenska Cupen), och så nu en både odramatisk och trygg 2-0-seger mot Helsingborgs IF.

Där har ni garanterat nyckeln till ett eventuellt rödvitt allsvenskt spel 2026.

Eller, odramatisk och odramatisk förresten, det hände faktiskt några väldigt dramatiska saker i den första halvleken som i sin tur lade grunden till det sedan väldigt odramatiska.

Redan i den första minuten så försvarade Lukas Kjellnäs så klumpigt i eget straffområde att han relativt ostressad rakade in bollen i eget mål för 1-0 och skapade ett omedelbart stryptag för hemmalaget.

Det var verkligen ett uselt agerande på den här nivån, även om Tomas Kalinauskas inspel var helt okej..

Och efter en knapp halvtimme kom nästa tidiga julklapp för Kalmar FF. När Helsingborgs högerback Benjamin Örn klippte Tomas Kalinauskas strax utanför straffområdet - vilket var en solklar frispark och ett lika solklart gult kort - och domaren Erik Mattsson valde att plocka upp det röda kortet och på så sätt effektivt döda all spänning i det här mötet mellan två klassiska svenska lag.

Man kan säkert verka fram en orsak som gjorde utvisningen till ett korrekt domslut, men i min värld var det röda kortet överdrivet.

Och - som sagt - helt avgörande.

Men det behöver ju inte Kalmar FF be om ursäkt för.

*** 

Jag vet inte om Toni Koskela läser mina krönikor och coachar efter mina åsikter, men det kanske mer troliga är att vi ser på fotboll på ungefär samma sätt.

Det gjorde vi till slut med Anthony Olusanya (hopplöst trubbigt inhopp mot HIF), som numera är tredjeval som nia, och det gjorde vi uppenbarligen även med det centrala mittfältet.

Jag skrev efter den knappa segern över bottenlaget Umeå att Gibril Sosseh var en solklar starter, och att Melker Hallbergs insatser haft en prestationskurva som gått åt fel håll. 

Mot Helsingborg var det också Sosseh och Robert Gojani som startade centralt, och lagkapten Hallberg fick göra entré först efter halvtidsvilan då den orutinerade 18-årigen från Gambia dragit på sig en varning och byttes ut.

En tydlig säkerhetsåtgärd från Toni Koskela, var känslan.

Man ville inte riskera en hetsig tackling och en andra varning (för tackla hetsigt det kan Sosseh) och då kanske tvingas spela tio mot tio.

Och både bänkningen och bytet gav önskad effekt.

Det var nämligen Hallberg som med sitt första mål för säsongen 2025 släckte allt hopp för en röststark liten klack från Helsingborg som gjort resan till Kalmar den här tisdagskvällen. 

Tomas Kalinauskas och Malcolm Stolt grävde fram en boll till kapten Hallberg, som från nära håll smätte upp bollen i krysset med en klassisk tåpaj.

HIF-keepern Johan Brattberg hann inte ens blinka.

Och Kalmar FF är tillbaka i serieledning.

*** 

Den nya anfallaren Emeka Nnamani gjorde sin första seriestart, men fick lämna planen mållös efter en smäll upp i ansiktet efter en knapp halvtimme. Det såg ut som ett planerat byte, då Stolt redan var redo att hoppa in. Alltså, skadan i ansiktet på Nnamani såg inte så jobbig ut.

Och jag tycker ändå mig se kvalitet i hans aktioner, och att det är en tydlig klasskillnad mellan dansken och övriga “nior” i truppen.

Målen i superettan lär komma, och de behöver komma om Kalmar FF ska hålla farten i toppkampen mot Örgryte och Västerås. 33 mål gjorda på 20 matcher är till exempel tolv färre än tvåan Örgryte, och man har fortsatt en bit upp när det kommer till målskillnad.

Bakåt så behöver KFF dock som sagt inte fundera särskilt mycket alls.

Fjorton insläppta är åtta färre än Öis och tio bättre än trean Västerås. Och det går nog faktiskt att påstå att Kalmar FF:s defensiv under Toni Koskela faktiskt håller allsvensk klass.

Och om jag var lite extra glad över något den här kvällen då 3 768 åskådare tagit till till GFA så var det att Jakob Kindberg stod i kassen och fick njuta av en hållen nolla.

Den gubben är rakt igenom fin.