Fort går det i hockey, säger det slitna uttrycket.
Men det går rätt snabbt i fotbollen också, inte minst i Kalmar.
När jag kom till staden 2022 för att följa Kalmar FF på nära håll så var det så mycket som var så bra att det var svårt att välja karamell ur den rödvita godisskålen. Vad skulle jag rapportera om i dag?
Där fanns ett nytt sätt att spela på, ett framgångsrikt sådant. Det var en fotboll som fick en att dra efter andan, ibland av förtvivlan men oftast av häpnad. Ingen åskådare lämnades oberörd.
Jag fick uppleva spelare som smugit sig ut ur skuggorna för att plötsligt bli allsvenska stjärnor på Guldfågeln Arena. Man kunde hämta en spelare i konkurrentens U21-lag för att något år senare se samma spelare göra landslagsdebut.
Det gick helt enkelt inte att göra fel.
Och man vann matcher. Massor av matcher, mot alla typer av lag. Man tog sig till Europa.
Samtidigt hade ekonomin räddats upp, och hela verksamheten präglades av ett enormt självförtroende.
*
Anföraren var naturligtvis Henrik Rydström. Utan den nyskapande och hyperjobbande (och tidigare sparkade) tränaren så hade revolutionen i Kalmar FF aldrig blivit av säsongen 2021, det är alla inblandade garanterat överens om än idag. Även om det i det här fallet alltid kommer att viskas bakom ryggar, (när man googlar “vattendelare” så dyker det snabbt upp en bild på en roat leende man utan hår och med en ljusblå träningsoverall på skärmen) och avslutet i Kalmar blev ju inte så bra som det kunde ha blivit.
Borde ha blivit.
Eller, framför allt, var värt att bli.
Men där fanns också andra stabila pelare att luta sig emot i ledningen. Sportchefen Jörgen Petersson var på många sätt en diametral motsats till Henrik Rydström när det kommer till hur en människa fungerar, och klubbchefen Markus Rosenlunds tävlingshjärna trollade med svarta och röda siffror på ett optimistiskt men ändå fullständigt korrekt sätt, något som länge varit en bortglömd konst i Kalmar FF.
Ingen av dessa tre var lik den ena eller den andre.
*
Det drogs inte sällan åt olika håll och det kunde tjafsas om än det ena än det andra, men dynamiken i relationerna var högst delaktig i framgångarna som följde.
Som jag ser det så behöver också varje framgångsrik organisation - inom idrotten, näringslivet, eller vad ni vill - den här typen av ledarskap, där man vågar ta strid, vågar vara motvals, och där det krävs hårda diskussioner innan beslut fattas.
Blir det för mysigt och alla springer i samma riktning, just för att det är skönast så, då kommer man garanterat snart att snubbla till och falla på ett mycket obekvämt sätt.
Nu finns ingen av de tre nämnda männen kvar och Kalmar FF spelar i superettan.
*
Borta är även ordförande Anders Henriksson, och det är något med att ordförande kliver av som lämnar en dålig smak i munnen hos mig. Det blir för enkelt. Och det ställer till för mycket onödig oreda.
Vad jag förstår så var avhoppet som en medicin för att blidka besvikna supportrar efter degraderingen, men det slår ju fel på alla sätt. Uppdraget är för föreningen, i med- och motvind. Då kör man hela banan ut, även om det är plågsamt.
Nu står Kalmar FF utan ordförande, och av det jag hört så är det varit rörigt kring kommande styrelseposter; vem som vill in, vem som andra vill ha in, och vem som försöker hindra någon annan för att komma in. Och vem ska egentligen bli ordförande?
Hade jag varit Kalmar FF så hade jag i alla fall omedelbart tagit in Markus Rosenlund i styrelsen, för den erfarenhet, kompetens och tävlingsinstinkt han besitter. Som ordförande? Varför inte!
*
Vidare då. Ja, Toni Koskela är den tredje tränaren på GFA:s hemmabänk efter att Henrik Rydström lämnade efter säsongen 2022, och även om den meriterade finländaren känns intressant så är ju inte heller den omsättningen optimal.
Vilket även visat sig i resultaten.
Sorry, nu blev det en del tillbakaspolning i denna första krönika för Dagens Kalmar, men det var länge sedan jag skrev om KFF och jag känner att det är nödvändigt.
För när Kalmar FF den här lördagen kastar sig in i tävlingssäsongen, mot Rikard Norlings FC Stockholm Internazionale i Svenska Cupens första gruppspelsmatch, så är det mycket lite vi vet om hur läget egentligen är i föreningen. Jo, en sak vet vi, ekonomin är fortsatt bra, inte minst tack vare skickliga värvningar och försäljningar ledda av Jörgen Petersson, numera sportchef i IFK Värnamo. Och Johan Karlsson-miljonerna från Malmö FF måste väl nästan tillskrivas Henrik Rydström, som ju sommaren 2022 med Peterssons administrativa hjälp plockade sin tidigare adept från Sirius soptipp.
*
Utåt så andas det från ledningshåll ändå smått osannolik rödvit optimism inför 2025, allt verkar vara tipp topp. Och det är väl bra, men jag undrar också vad det är jag missat?
Unge och orutinerade mittbacken Rony Jansson har i Barometern sagt att man ska “förstöra superettan” den här säsongen och jag undrar med vilken erfarenhet Jansson grundar det tipset på?
Peka istället ut det senaste laget som senast ramlade ur allsvenskan bara för att blåsa bort superettan nästa säsong och enkelt ta sig upp igen?
Degerfors fixade det ifjol, men Degerfors fick kriga, och klubben har med sin otroliga lokala uppbackning också en färsk erfarenhet kring vad som krävs för att klara av just det jobbet. Den erfarenheten finns inte i Kalmar FF, och kraven är högre i den kräsna fotbollsstaden Kalmar. Den heta hockeyn står samtidigt bredvid, bultar på stadsporten och vill vinna marknadsandelar.
Är man verkligen så beredda som man vill framställa det?
*
Jag hoppas det, men:
2021 åkte Örebro och Östersund ur allsvenskan. 2022 var det Helsingborgs IF och Gif Sundsvall. 2023 Degerfors och Varberg. Fem av dessa sex lag har i stort sett fajtats för sin existens i den näst högsta svenska ligan sedan de degraderades.
Så lätt verkar det inte vara, va? Det kan faktiskt gå åt andra hållet också, och den ödmjukheten måste man omfamna i mina ögon.
Superettan är ett helt annat djur än det Kalmar FF vant sig vid under 21 (smått osannolika) säsonger i allsvenskan.
Så, jag frågar igen, är man verkligen redo?
Det kommer att dröja innan vi ser ett facit på det, men en första kittlande fingervisning får vi i alla fall mot division ett-laget FC Stockholm Internazionale på Hammarby IP.