Man kom till Örebro efter ett par matcher där misstag, dålig fokus och enkelt slarv kostat Kalmar FF fem mål på 180 minuter.
Kostat viktiga poäng.
Och då ska vi minnas att Lars Saetra & co hade släppt in lika många - eller lika få - mål på de första elva matcherna.
Så nu skulle disciplinen fram mot nästjumbon ÖSK, och bjudningarna skulle suddas ut. Ett positivt defensivt avstamp söktes inför sommarledigheten.
Bra så. Men minnet var uppenbarligen kort.
*
För det dröjde mindre än två minuter innan KFF-keepern Samuel Brolin var lite för skön i ett uppspel, den lösa och svaga passningen - i hård motvind på ett långsamt konstgräs - mot Rony Jansson, hittade istället Blessing Dankwah. Och ÖFK-yttern kunde lugnt avancera och sedan servera veteranmålskytten Kalle Holmberg ett kanonläge för enkla 1-0.
Jag har så svårt att begripa sådana beslut.
Förbereda sig en vecka för den sista viktiga matchen innan sommaruppehållet, där man vet att misstagen måste bort ut för att den offensiva spetsen saknas - och så väljer Brolin att vaska alla dessa planer redan efter 90 sekunder.
Väljer att ta en risk, för det VAR en risk, och sedan betala dyrt för det.
Och just det beslutet skulle kosta poäng den här gången också.
*
0-1 kunde varit 0-2 - ja, borde varit 0-2 - i den tjugonde minuten när Antonio Yakoub efter en omställning hade en boll i undersidan av Samuel Brolins ribba.
Och det dröjde sådär en halvtimme innan serieledarna kopplade grepp på det ännu segerlösa bottenlaget, och det dröjde 43 minuter innan den första riktiga målchansen kom.
Då var det Robert Gojani som valde att stillastående dra till, strax utanför ÖSK:s straffområde, och trots en vägg av motvind så gick kanonen in via målvakten Malte Påhlssons fingrar och stolpen för 1-1.
Rätt talande för den rödvita vårsäsongen att det är är en veteran, och den här gången en ovan målskytt, som lyfter laget när det krävs. Och att det inte är en offensiv spets.
För lika talande var frånvaron av de offensiva Kalmar FF-spelarna under första halvlek, och behovet av förstärkning i den delen av laget är ju som bekant skriande.
Men jag återkommer till nyheter kring den jakten längre ner i texten.
*
Tränaren Toni Koskela hade inget tålamod med åter underpresterande Abdi Sabriye (varför startar han ens?), och slarvige högerbacken Rony Jansson. Tidigt i andra halvlek byttes duon ut mot Rasmus Sjöstedt och Charlie Rosenqvist. Spelet lyftes snabbt, och tio minuter senare rullade vänsterbacken Sivert Øverby in 1-2 efter ett rappt anfall på högerkanten, och - lugn - jag ska ge framför allt Camil Jebara men även Anthony Olusanya kredd för förspelet till det iskalla avslutet.
Men jag tänker även säga att det var den enda spännande grej Olusanya gjorde under 90 minuter plus tillägg, och Jebaras insats mot seriens sämsta försvar (29 insläppta mål) lämnade också en del att önska.
Jag tänker sedan inte ens gå in på Sabriye. Det blir bara för tjatigt.
*
Kalmar FF såg mot slutet mest ut att vilja skydda sina tre poäng, hålla undan i toppen av superettan - och man hamnade allt längre och längre bak i banan.
Örebro SK tömde de sista depåerna av desperation och tryckte på med allt man kunde och hade.
Till slut rämnade den rödvita muren, och det var en svag retur från Samuel Brolin som Hampus Söderström klämde in på tilläggstid som till slut gav Örebro SK en pinne och “stal” två från Kalmar FF.
Men det kändes onödigt.
Samtidigt, vi gör ett bokslut på vårsäsongen och konstaterar att Toni Koskelas Kalmar FF gjort exakt det som jag trodde var nödvändigt inför säsongen för att hålla liv i den allsvenska drömmen. Man har hållit farten i toppen, haft få riktiga dalar - och skaffat sig ett mycket bra utgångsläge för spurten som kommer att bli oviss och säkerligen dramatisk i höst.
Och man har gjort det med en stor brist i sitt spel.
Därför var jag tvungen att ringa upp sportchefen Peter Swärdh för att söka lite svar.
*
För ända sedan inledningen av superettan har jag varit hård, inte sällan stenhård, i mina bedömningar kring Kalmar FF:s offensiva spelare.
Det saknas helt enkelt kvalitet, som jag uppfattar det, och det skapar i sin tur ett risktagande när det kommer till den “resa hem” som föreningen kort efter degraderingen i fjol deklarerade var målet för 2025.
Lagdelen är inte i närheten lika stark som till exempel mittfältet, och även i de bakre regionerna finns betydligt mer spets och potential än det gör längst fram.
Men hur tänker man internt?
Och vad finns det för verkliga ekonomiska möjligheter att investera i spets inför höstspurten och det definitiva avgörandet?
Vad jag hör så är Kalmar FF på väg att göra ett duktigt miljonminus i driften det här året. Det fanns givetvis i planen, eftersom man spelar i en lägre liga än allsvenskan och intäkter från tv, och så vidare, minskar rejält, men minuset ska alltså vara rejält.
Utan att kommentera några siffror så bekräftar Peter Swärdh att det stora minusresultatet påverkar hans jobb i sökandet efter offensiv spets.
- På sista raden spelar det ju in. Att det går rejält back har man kontroll på från början av säsongen. Sedan finns det inlagda målsättningar att sälja spelare, och de har vi lyckats uppnå med extremt marginal på sistone. Men det behöver inte innebära att vi får en omedelbar likviditet, det kan vara betalningar över tid, över några år. Och likviditeten är ju avgörande för att investera i nya spelare, säger Peter Swärdh när jag ringer upp honom 90 minuter innan avsparken på Behrn arena.
Vad jag förstått så kan den ekonomiska situationen och föreningens strategi att vara försiktiga förhindra en permanent värvning, och att det istället kan bli tal om ytterligare ett lån under hösten. Minns att man redan lånat Camil Jebara från Elfsborg, och mina uppgifter säger att man nu kollat låneläget kring unge Gottfrid Rapp, 19, från samma allsvenska klubb.
Oscar Sjöstrand, 20, från seriekonkurrenten Sandviken är också ett intressant namn, men kan bli svår att lösa just på grund av att båda lagen återfinns i Superettan.
Mitt tips: ring Mileta Rajovic, vars situation i Watford (tillbaka från utlån till Brøndby) är osäker, och kolla om han vill skjuta sig i form igen på Guldfågeln arena i höst. Långskott kanske, men värt samtalet.
*
Peter Swärdh kommenterar mina uppgifter kring att Kalmar FF söker ett spetslån snarare än ett köp så här:
- Vi ska inte utesluta något, men det finns en begränsad ekonomi. Det kan bli ett lån istället för köp, men det finns inget som säger att det inte går att investera.
Att man inte är nöjd med hur de offensiva spelarna, av olika anledningar, har presterat så här långt, det hymlar sportchefen dock inte med.
- Nummer ett är att vi på våra offensiva positioner haft för dålig kontinuitet. Inte minst på grund av skador, och återkommande skador för vissa spelare. Nu är det (Abdussalam) Magashy, (Malcolm) Stolt och Saku (Ylätupa) som saknas mot Örebro. Kontinuiteten har varit en utmaning, säger Swärdh.
- Transferfönstret öppnar den 8 juli, vi är uppmärksamma och har koll och vi ser vad som finns på marknaden.
Peter Swärdh fortsätter:
- Vi pratar nu inte bredd utan spets, det innebär spelare i en kategori som utmanas av allsvenska miljöer, eller andra skandinaviska miljöer, och det gör det inte helt enkelt. Och för oss att göra ett försök så krävs det att det är en spelare som kan göra en stor påverkan på vår prestation.
Jag var i vårt telefonsamtal ändå tvungen att fråga om man inte rullar med tärningarna kring ett avancemang, trots det fina utgångsläge man skaffat sig under våren, om Kalmar FF inte tar in beprövad och kompetent spets till hösten.
- Jag tror att man ska vara så objektiv som möjligt, vi rullar inte tärningarna utan ser till möjligheter. Är det möjligt att hitta en spelare som ytterligare kan påverka vårt lag positivt i höst, det måste vi värdera och se om det är värt att göra den investeringen, säger Peter Swärdh.
- Men i laget finns redan potentiell förbättring, vi kan vara bättre lag i november än vi är idag, med samma trupp. Det handlar mycket om kontinuitet, att få tillbaka spelare.
*
En spelare som många länge drömt om att han ska komma tillbaka, det är Carl Gustafsson.
- Calle tränar med laget, i stort sett fullt ut. Han har varit i detta framskjutna stadie någon gång tidigare under sin långa frånvaro, kanske i januari och februari, där han kontinuerligt varit med i träning. Så hände något som blev till ett bakslag. Nu är han på väg på en högre nivå igen, men sett till erfarenheten kring Calles situation så finns det ingen tidslinje.
Peter Swärdh avslutar:
- Men hoppet lever om spel i höst. Det jobbar hela teamet för och allra mest jobbar Calle själv för det.
Jag hoppas också att det blir så.
Mycket.
Mest av allt för Calle Gustafssons skull.