Bilden är en genrebild.
Foto: Bildbyrån
Åldersdiskriminering, att någon missgynnas på grund av ålder är förbjudet enligt svensk lag. Ändå tillåter svenska staten att detta fortgår inom arbetslivet. Forskning visar att möjligheten att få ett jobb minskar redan efter 40 år ålder och vid 56 år är du helt ute. Regeringen har gett diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att stärka arbetet mot åldersdiskriminering. Hur går det?
Det finns ett lagskydd där arbetsgivarna måste arbeta aktivt mot åldersdiskriminering. Det är som ett flatskratt i tomma intet.
Enligt en undersökning som visar att 91 procent av jobbsökare över 56 år ålder har blivit diskriminerade av sin ålder.
Pensionssystemets åldersgränser höjs till 67 år successivt för att anpassas till att vi lever längre. Riksåldern för ålderspension höjs samtidigt som många äldre upplever svårigheten att stanna kvar i arbetslivet. Mellan raderna kan man läsa att vi har ett så dåligt pensionssystem att pengarna inte räcker till att folk blir äldre idag. Dom unnar inte pensionärerna att få ett par år till innan graven. De vill väl att man skall gå direkt från arbetsskiftet till graven så blir det billigt och bra för staten.
Att pensionsålder höjs till 67 år och att det är svårt att få ett jobb efter 56 år är en ekvation som inte går ihop. Finns det något skydd för folk i den här situationen? Efter att man har stämplats ut ur a-kassan finns möjligheten att få aktivitetsstöd eller aktivitetsersättning. Ersättningen kan sänkas successivt med 5 % enheter var hundrade dag. För att enligt regeringen tackar alla 56-åringar nej till jobb. Vilken verklighet lever dom i?
Äldre personer med aktivitetsersättning som får den sänkt successivt blir en folkgrupp med dålig köpkraft och här bildas en helt ny underklass som verkligen får titta över vad man har råd med. Svårt för politiker som har flera hundra tusen i månadsersättning att sätta sig in i hur en arbetslös skall kunna klara sig på tio tusen i månaden.
Anders Larsson
Målilla