En eftermiddag när jag kom för att hämta mitt barn var barnen återigen ensamma. När jag sa ifrån reagerade pedagogen genom att börja skrika och slå i bordet – framför både mitt barn och andra små barn på avdelningen.
Det som gör mig ännu mer bekymrad är att rektorn efteråt sa att situationen “tas på allvar”, men sedan dess verkar ingenting ha hänt.
Pedagogen arbetar fortfarande kvar på avdelningen, och mitt barn är idag rädd för personen.
*
Förskolan ska vara en trygg plats där våra yngsta barn skyddas, tas om hand och bemöts med lugn och respekt. Små barn ska aldrig behöva lämnas ensamma, och de ska definitivt inte behöva uppleva vuxna som skriker och slår i möbler framför dem.
Jag skriver inte detta för att peka ut någon person, utan för att frågan är större än så. Vad krävs för att barns trygghet faktiskt ska tas på allvar?
Vi föräldrar lämnar det mest värdefulla vi har till förskolan varje dag. Då måste vi kunna lita på att ansvariga vuxna gör sitt jobb – och att ledningen agerar när något går fel.
En mamma till ett barn på Smedbys förskola