När man nu lyfter på locket ser man situationer där framförallt tjejer utsatts för heder, sökt hjälp och skickats tillbaka till sina familjer. Det finns exempel i Sverige där dessa tjejers enda skydd varit de kriminella gängen. Regeringens arbete med förbud mot oskuldskontroller, förbud mot kusinäktenskap, utvidgat reseförbud för barn under 18 år och en heders screening är otroligt viktigt. Dessutom är det skärpta straff för hedersrelaterat våld och en ny nationell strategi mot våld och förtryck där nu hedersvåld ingår. Allt detta är jättebra men kommunen måste göra sitt.
Det är en fråga som berör hela Sverige, och därmed också Kalmar. I kommunfullmäktige har jag återkommande ställt frågor om hur Kalmar kommun arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Svaret är att arbetet är prioriterat, att kompetens har stärkts och att rutiner har utvecklats. Det är positivt. Men när vi frågar hur arbetet följs upp och vilka brister som identifierats blir svaren mer otydliga.
*
Det finns idag ingen sammanställd uppföljning på gruppnivå. Det finns ingen samlad lokal lägesbild över hur många barn och unga som faktiskt bedömts vara utsatta eller lever i risk för hedersrelaterat våld och förtryck i Kalmar. Uppföljningen sker på individnivå, inom ramen för enskilda ärenden. Det innebär att vi saknar en övergripande bild av hur situationen ser ut och om insatserna fungerar över tid. Vågar man inte ta reda på hur stort problemet är så blir det också svårt att lösa.
När det gäller ett område där utsattheten ofta är dold och mörkertalet stort räcker det inte med goda ambitioner. Vi måste kunna svara på om vi når fram. Vi måste kunna se mönster. Vi måste kunna identifiera brister och förbättra arbetssätt. Att hänvisa till avvikelsesystem och Lex Sarah är inte detsamma som att systematiskt utvärdera kvalitet och träffsäkerhet i det förebyggande arbetet. Om vi inte vet hur omfattande problematiken är lokalt, hur ska vi då kunna prioritera rätt? Om vi inte följer upp på gruppnivå, hur vet vi att våra insatser gör skillnad?
*
Flera kommuner har valt att ta fram lokala kartläggningar, exempelvis genom anonyma enkäter i skolor. Det är ett sätt att både få en bättre överblick och samtidigt öka medvetenheten bland elever och personal. Ett sådant arbete skulle ge Kalmar ett stabilare underlag för att utveckla och rikta insatser där behovet är som störst.
Det här handlar inte om att ifrågasätta socialtjänstens engagemang. Det handlar om politiskt ansvar. När vi säger att hedersrelaterat våld och förtryck är prioriterat måste vi också vara beredda att mäta, följa upp och redovisa hur arbetet utvecklas.
*
Barn som lever under hedersnormer har inte råd med att vi arbetar i blindo. De har rätt till ett samhälle som ser dem, som vågar ställa frågor och som systematiskt säkerställer att skydd och stöd fungerar.
Kalmar ska vara en kommun där varje barn har rätt att forma sitt eget liv. Då måste vi också våga granska vårt eget arbete. Vi vill se ett rättvist Kalmar där inga barn och unga drabbas av föråldrade normer och kulturella begränsningar. Hederskultur hör inte hemma här!
Hanne Lindqvist (M) – Oppositionsråd