Under denna långa period har jag sett hur den politiska organisationen vuxit i takt med att skatteintäkterna rullat in. Men medan kärnverksamheter som skola, vård och omsorg ständigt pressas och tvingas till besparingar, har den politiska toppen i Kalmar tillåtit sig själva att expandera i både antal och arvoden. Nu har cirka 25 politiker vad som kan betraktas som heltidslöner, där en stor majoritet är socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartister. Det är dags att ställa frågan: Vem är till för vem?
Det är en fundamental princip inom förvaltning att organisationen ska tjäna invånarna, inte tvärtom. I Kalmar har vi dock fått en politisk maktapparat som blivit ett självspelande piano. Jag ser en uppsjö av nämnder, utskott, styrelser och arvoderade uppdrag som i många fall mer liknar sysselsättningsterapi för lojala partivänner, än nödvändiga demokratiska organ.
*
Jag har nyligen granskat kostnaderna för vår politiska organisation (finns på min blogg). Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kostnadsbilden är alldeles för hög. Det är anmärkningsvärt att se hur många personer som kvitterar ut höga arvoden för uppdrag vars nytta för den enskilda skattebetalaren i Kalmar är högst diskutabel. Att detta har fått pågå under hela 2000-talet utan någon form av sanering är ett direkt kvitto på att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet i majoriteten tappat fotfästet.
För att öka fokus på kärnverksamheterna och kommunens ekonomi måste vi börja i rätt ände, med den politiska organisationen själv. Mitt förslag är konkret.
*
För det första, Lägg ner Vatten- och Miljönämnden som kostar drygt 4,5 miljon kronor samt Landsbygdsnämnden som kostar närmare 10 miljoner kronor. Dessa nämnder har ytterst begränsat med beslutsärenden utan det handlar mest om symbolpolitik och att värva röster till partierna i majoriteten, genom utdelning av bidrag och en uppsjö priser. De beslutsfrågor som hanteras där kan med fördel integreras i befintliga nämnder och förvaltningar, istället för att upprätthålla en kostsam och separat politisk struktur.
För det andra, En generell översyn och sänkning av samtliga politiska arvoden. Det är orimligt att förtroendevalda i en kommun av Kalmars storlek ska ha ersättningsnivåer som ligger så högt. Kommunalråd 2, 3 och 4 bör ha samma arvode som oppositionsråd 2, det vill säga en tjänst på 60 procent. Politiken ska vara ett hedersuppdrag, inte en karriärstege för högavlönade fritidspolitiker.
*
Kritiker kommer säkert att hävda att detta hotar den lokala demokratin. Det är ett svagt argument. Den lokala demokratin stärks inte av fler möten, fler papper och fler arvoden, den stärks av effektivitet, närhet till invånarna och ansvarstagande för skattebetalarnas pengar. Den verkliga faran för demokratin är när invånarna tappar förtroendet för att politikerna kan förvalta deras skattemedel på ett ansvarsfullt sätt.
När skolan haltar som t.ex Centrumskolan och omsorgen saknar resurser är det ett moraliskt haveri att prioritera en svällande politisk kostym. Socialdemokraterna i Kalmar har haft 25 år på sig att visa återhållsamhet. De har misslyckats. Nu krävs nya politiker som vågar prioritera om, skära ner på det onödiga och fokusera på kärnverksamheten.
Låt oss börja med att städa i den politiska organisationen. Kalmar förtjänar en effektivare organisation och en politik som tar ansvar för varje krona.
Thoralf Alfsson
Medborgerlig Samling