LÜHR: KALMAR FF SER UT SOM ETT SJÄLLÖST LAG

Matchklockan tickade på, den blaskiga matchen i seriens bottenskikt tuffade samma väg och känslan infann sig efter sådär 70 minuter.

Igen.

För den här matchen hade jag ju sett förut.

***

Ett Kalmar FF som inte kan göra mål, en motståndare som känner till detta väl och bara väntar på rätt läge att hämta hem tre poäng. Väntar på rätt läge. För rätt person. Ett mål räcker nästan nämligen alltid mot årets version av Kalmar FF.

Nu var det inhoppande Nikola Vasic som mötte ett fräckt inlägg från Simon Jørgensen med en fotsula på bortre stolpen i den 84:e minuten, och det var alltså allt som krävdes även denna kväll.

Vi kan sluta prata otur och små marginaler, vi ska istället kalla en spade för en spade och det vi såg den här torsdagskvällen i oktober var verkligheten och det var sanningen.

Vi kan rada upp smärtsam statistik från den andra halvan av den allsvenska säsongen, måltorka och misstag - och här kommer en viktig sådan variabel; 0-1 mot Gais var nämligen den åttonde 0-1-förlusten i allsvenskan i år för Toni Koskelas lag den här allsvenskan säsongen.

Det säger väldigt mycket om den här rödvita säsongen.

Allt krampar.

Inget funkar.

Spelarkvaliteten håller över stora delar av startelvan superettannivå, och en otäck mental blockad har öppnat upp den obehagliga falluckan till just den serien.

För Kalmar FF ser just nu inte ut att ha en susning om hur man ska hålla sig kvar i fotbollens finrum.

***

Hur det började?

Tja, jag fick emellanåt sitta och örfila mig själv för att inte slumra till under de första 45 minuterna.

Det var händelsefattigt, och det var tråkigt och det var…, dåligt.

Från båda håll.

Men nu är det ju Kalmar FF vi lägger fokus på här så jag ska inte gå för mycket in på det spel och de farligheter som Gais skapade i första halvlek. Det hade i och för sig gått fort, för det var exakt noll. 

Jo, en chans fick man, men den var i vanlig ordning serverad av KFF-målvakten Samuel Brolin som skulle rensa en studsande boll utanför straffområdet. Men det blev bara till en brutal felträff som gav Matteo De Brienne en lång nick mot öppet mål. Den bollen studsade dock utanför.

För mig är det här serietavlandet av Brolin en fullständig gåta. 

Sedan, Kalmar FF kan alltså inte göra mål, det har man inte kunnat på mycket länge, och när man ser en halvlek som den första på Guldfågeln arena den här kvällen så begriper man ju varför. Det är faktiskt som att verkligheten hoppar upp och smackar till en på hakspetsen.

Det är nog inget fel på viljan, men kvaliteten på de offensiva spelarna är för svag. Eller, om jag är snällare och mer nyanserad, den håller inte den allsvenska nivån. Inte nära. Där finns ingen spets i Kalmar FF för där finns ingen offensiv spelare som kan skapa chanser åt sig själv eller åt andra.

Det är inte svårare än så.

***

Charles Sagoe Jr spelar sjumannafotboll den här hösten, dribblar och driver, skygglappar på och noll kreativitet och fantasi som kan överraska motståndarförsvarare.

Noah Shamoun fick chansen från start till höger när Marius Söderbäck saknades, och det gick tyvärr inte alls.

Vilmer Tyrén hade ett (!) hyggligt avslut, men ser nu återigen ut som spelaren Kalmar FF med glädje lånade ut i våras.

Litet ljus ändå?

Amara Camara, 18, fick spela på två offensiva positioner, och det som började nervöst och tamt avslutades med allt mer självförtroende och tillslut relativt intressant. Men det är ju inte en tonåring  i en helt ny miljö som ska frälsa Kalmar FF i den här svåra situationen.

***

Fler ångestmatcher väntar runt hörnet, närmast Mjällby på Strandvallen på måndag, men jag ska vara ärlig och säga att den optimism jag kände efter höstens undantag - segern borta mot Degerfors - den börjar sina.

Snabbt.

Det här var ännu en insats som inte gav något direkt hopp om förbättring, och att intresset är svalt för stadens fotbollsstolthet vittnar även publiksiffran om.

Bara drygt 3 000 åskådare kom för att stötta, hoppas - och drömma,

Men ingen som bryr sig om Kalmar FF lär sova särskilt gott i natt.