Kalmars Carl Gustafsson och Lars Sætra spelade 0–0 mot Mjällby AIF.
Foto: Bildbyrån
Ett duggande höstregn och en svart hösthimmel agerade kuliss när en rödvit ångestknut skulle lösas upp på Strandvallen.
Mot ett regerande mästarlag som inte lyckats med mycket alls den här säsongen, förutom då den tidiga bragden att säkra ett cupguld i svallvågorna av rekordsäsongen 2025. Jag fick för övrigt oerhört mycket skit i sociala medier från Listerlandet (gissar jag) när jag redan i under vinterns gruppspel i Svenska cupen menade att då superhaussade och guldtippade Mjällby i mötet med Kalmar FF såg ut som ett allsvenskt mittenlag den här säsongen.
Med facit i hand var jag ju alldeles för optimistisk.
Och desperata Kalmar FF såg rätt pigga ut i en annars illa spelad första halvlek, skapade både en och två fina chanser som mycket väl kunnat resultera om det funnits någon spets och något självförtroende i offensivt straffområde.
Det finns det inte, det kan jag avslöja för den som levt under en sten sedan i somras.
Jag hade svårt att ens höja på ögonbrynen när Charles Sagoe Jr:s skott räddades rätt bra av Alexander Lundin vid hans vänstra stolpe, eller när inhoppande Kasper Paananen drog en lam höger ganska mitt på samme Lundin i ett gyllene läge.
Men jag blev på riktigt lite småirriterad när Kalmar FF i stort sett slängde bort fyra högerhörnor från Amara Camara i den första halvleken. Fasta situationer kan mycket väl avgöra den rödvita ligastatusen om några veckor.
Och när samme 18-årige Camara i sin tredje allsvenska match får ta en hyperfarlig frispark (en bra bit över ribban) från straffområdesgränsen, när lagkapten Carl Gustafsson står lika redo, då begriper jag faktiskt ingenting.
I det oerhört kritiska läge som Kalmar FF befinner sig just nu, när en allsvensk plats 2027 står på spel, då ska man lämna över ansvaret till sina bästa och mest rutinerade spelare.
***
Mål i bara en av de senaste tio matcherna. Knappt några poäng alls.
En mycket svår situation att avsluta säsongen i.
Många är det som länge höjt rösten för att tränaren Toni Koskela ska betala priset och sparkas. Jag har inte varit en av dessa röster, men trodde nog att man var på väg åt det hållet efter snytingen mot Häcken på hemmaplan innan landslagsuppehållet i september. Men efter en numera Kalmar FF-patenterad genomlysning i fast forward kom man fram till att det nog inte fanns något bättre alternativ ändå.
Det var nog rätt beslut.
Men vad ska karln göra med det han har att spela med?
Hur ska laget göra mål med dessa spelare?
Efter att en trubbig Vilmer Tyrén tvingats lämna tidigt på grund av skada så hette de offensiva spetsarna alltså; rostiga lånet Kasper Paananen, en allt mer ointresserad legoknekt i form av Charles Sagoe Jr, lånet Noah Shamoun som tyvärr inte håller allsvensk klass och så då talangfulle tonåringen Amara Camara.
Och när man fick sina fasta situationer så vaskade man alltså dem i stort sett.
Så varför är Kalmar FF här? Vem är “skyldig” då? Det ansvaret ligger givetvis olika fördelat på flera personer.
Men om vi räknar bort styrelsen och istället rankar de personer som fått utstå kritik under Kalmar FF:s kräftgång i höst, alltså vem av dessa tre som trots allt är bäst på sitt jobb - så håller jag Toni Koskela som överlägsen etta framför sportchefen Mats Winblad och klubbchefen David Måsegård.
Det är egentligen inget race att snacka om.
***
Regnet gjorde gräset allt mer svampigt och svårspelat, och om första halvlek var illa spelad så var den andra…, ännu mer illa spelad.
Och även om Mjällby kopplade grepp, så var chanserna få och relativt svala, man kunde riktigt känna att Jacob Bergström & Co är färdiga med allsvensk fotboll den här säsongen och istället vill fokusera på sitt lilla fina Europaäventyr. Det är de värda.
För Kalmar FF:s del så skapade man till slut två okej chanser, men Paananen hann inte fram på Miska Ylitolvas fräcka inspel framför mål och Ylitolvas egna skott i slutminuterna fräste några decimeter utanför Alexanders Lundins stolpe.
Så. Alltså. 0-0.
En poäng.
Ett halvt andetag mer att jobba med i bottenstriden, och nu väntar guldjagande Sirius hemma på Guldfågeln arena i nästa omgång.
Men det här känns inget bra, hörrni. Det blir en rysare in i kaklet, och jag har oerhört svårt att se Kalmar FF lösa den här ångestknuten om man inte tänker börja göra något mål här och där.
Men vem är det som ska göra dem?