För när det är så här dåligt, när spelet kollapsar åt alla håll, då är det något som är ruttet inuti.
När en del spelare helt enkelt väljer att inte kriga fullt för färgerna på tröjan, och när man kollektivt ser ut att strunta i den allt skarpare kniv som trycks mot strupen.
När man varken kan göra mål (sex matcher i rad utan mål framåt) eller ta poäng (tappat räkningen här).
När nedflyttning inte är längre något man oroar sig lite över, utan det har utvecklats till ett hot som örfilar Kalmar FF elakt i ansiktet varje dag.
Då måste man gräva efter en lösning på problemen.
Och erfarenheten säger att klubbar genom åren, oavsett land eller liga, börjar med att gräva där man står.
Lösa problemet på “enklaste” sätt, och då ryker tränaren.
Är det rätt?
Det vet man aldrig på förhand. För frågan är ju inte bara att någon ska bort, frågan är också vad man har som kan ersätta? Kalmar FF har haft blandad framgång med det konceptet, det vet nog alla som följer laget.
Men har Kalmar FF råd att inte försöka få till en förändring? Tja, man tyckte man hade råd med att inte investera i en vass striker.
Men något måste man göra nu för att rädda det färska allsvenska kontraktet, och då tror jag att man skjuter ut Koskela med katapultstol.
För någon måste ju få skulden. Eller hur? Och inför ett landslagsuppehåll är ju den perfekta tidpunkten för ett tränarskifte, om vi nu ska vara riktigt cyniska.
Jag kan bara tycka att den “enkla” lösningen är en billig sådan. Men så är det ofta.
Där finns många fler skyldiga till statusen på dagens Kalmar FF. Sportchef Mats Winblad, klubbchef David Måsegård och en styrelse som alla valt att prioritera annat än det som nu sparkar Kalmar FF i magen i varenda omgång, det vill säga en monumental måltorka - och avsaknaden av en målskytt.
Det är givetvis inte hela problemet, men det är ett avgörande sådant.
***
Jag tänker inte kommentera 0-5 mot Häcken mer än att det var ett svek mot alla som bryr sig om Kalmar FF.
***
Jag vet att jag främst skriver om Kalmar FF och äventyren i allsvenskan och ibland Svenska Cupen.
Men nu vill jag lyfta blicken lite utanför Guldfågeln arena.
Men det handlar ju även om Kalmar FF, på ett sätt. Om att se, utveckla och ta tillvara på talang.
När Degerfors kom på besök till Kalmar säsongen 2023 så stod jag utanför arenan och sände live-tv för Barometern. Motståndarlagets buss körde upp vid spelaringången, alldeles nära vår tv-buss efter avslutad inspelning, och ut klev bland annat Gustav Lindgren.
22 år ung, oerfaren och precis helt utan divalater, gick han rakt fram till mig och gav mig en björnkram.
“Det blir första starten i allsvenskan för mig i dag”, sa han med ett leende.
“Grattis, stå på nu. Om det är något du visat under alla år jag känt dig så är det att du har skallen för det här”, svarade jag.
Kalmar FF vann matchen med 2-1, och Gurra hade den dagen inte mycket att komma med i kamperna mot grymma mittbacksparet Lars Saetra och Rasmus Sjöstedt. Men han var då bara mitt i resan. Eller, han hade bara börjat. Det vet vi nu.
Så varför betyder Gustav Lindgren så mycket för mig?
Under ett par år i Sollentuna FK Akademi årskull 2001 så satt mittbacken (!) Gurra mest på bänken, bredvid sig hade han min grabb Ville. Känslan var att SFK hade räknat bort dem båda i tidig ålder, när akademin knappt hade börjat, och sådant kan man ta på olika sätt.
Ville mådde rätt dåligt fick jag reda på för sent, han hade inte kommit in i puberteten och tyckte att fotboll var allt mindre roligt.
På Gurra växte hornen ut.
Han sa “fuck it” till Sollentuna FK:s Akademi några år, men kom via Djursholm och Karlberg tillbaka till klubben 2022, nu som målkung. Jag minns att jag då i KFF-podden tipsade dåvarande sportchefen Jörgen Petersson om Gurras framfart i division 1, men det blev aldrig något av en sådan värvning
Istället gick resan via Degerfors, engelska Peterborough i League One och så nu alltså Häcken.
Gurra Lindgren körde nästan ensam över Kalmar FF den här söndagen. Med sitt hattrick är han uppe i tolv kassar på 22 omgångar.
Det är vansinnigt bra.
Jag kan inte sluta fundera på hur årets upplaga av Kalmar FF, laget som alltså valt bort att satsa pengar på en kvalitetsspelare längst fram, hade varit med en Gustav Lindgren i laget.
Det hade i alla fall inte varit 0-5-pinsamt mot Häcken den här soliga söndagen.
Jag tror istället att det kunde ha blivit väldigt bra.