Samma sak gäller Surface Solar Radiation (SSR), mätningarna av solstrålningen som når markytan. IPCC:s rapport AR6, slås det fast med hög tillförlitlighet att det mellan 1950- och 1980-talen skedde en utbredd global dimming, en minskning av inkommande solstrålning vid markytan. Därefter har en partiell brightening, ökning av solstrålningen observerats på många stationer världen över. Dessa trender drivs främst av förändringar i antropogena aerosoler (sulfat från förbränning) och molnvariationer. Fenomenet har påverkat uppvärmningstakten och glaciärsmältningen. Brightening sedan 1980-talet sammanföll med accelererad uppvärmning, precis när svavelutsläppen minskade i västvärlden och aerosolerna minskade, vilket bidragit till uppvärmningen.
Men i IPCC:s, Summary for Policymakers (SPM), den enda del som de flesta politiker, ministrar och journalister läser, nämns detta inte med ett enda ord. SPM-sammanfattningen ger en renodlad, växthusgas centrerad bild, växthusgaser har värmt med 1-2 °C. Aerosoler reduceras till en kylande faktor och solinstrålningens variationer över decennierna är helt utelämnade.
*
Det är inte en tillfällighet! SPM godkänns line-by-line av regeringarnas representanter. Det gör den till ett politiskt dokument snarare än en ren vetenskaplig sammanfattning. IPCC väljer att prioritera enkelhet och policy-relevans framför fullständighet. Komplexa observationer som solinstrålning, dokumenterade i underlagsrapporterna, utelämnas eftersom de komplicerar budskapet om att snabba utsläppsminskningar är den enda lösningen. Resultatet är en missvisande bild där växthusgaserna framstår som den i princip enda drivkraften, medan naturliga och antropogent påverkade variationer i solinstrålning vid ytan sopas under mattan.
Denna förenkling har direkta konsekvenser för EU:s klimatmål. EU driver ambitiösa utsläppsmål, som om de vore vetenskapligt oomtvistliga och proportionella mot den globala effekten. I verkligheten står EU för endast cirka 7-8 procent av världens utsläpp. Även om vi når nettonoll omedelbart blir den globala temperaturpåverkan marginell. Ändå tvingas medborgare och industrier betala dyrt med höga energipriser, stigande kostnader för omställning, risk för avindustrialisering och konkurrenskraftförlust gentemot länder som Kina och Indien som fortsätter att öka sina utsläpp.
*
Forskning visar att kostnaderna för EU:s politik vida överstiger de uppskattade nyttorna. Målen är inte primärt klimatdrivna, de är symboliska och politiska. De bygger på ett SPM-narrativ som medvetet utelämnar faktorer som solinstrålning, vilket gör det lättare att rättfärdiga dyra subventioner, regleringar och skatter utan att visa den fulla bilden av drivkrafterna bakom uppvärmningen.
Medborgare har rätt att förvänta sig transparens. När IPCC SPM-sammanfattning prioriterar politik framför vetenskap och EU bygger sina mål på denna ofullständiga grund riskerar vi inte bara missvisande debatt, vi riskerar också ekonomisk skada utan motsvarande global nytta. Havsnivåmätningar i Karlskrona och skyltar på Öland visar hur förenklingar slår fel lokalt. Detsamma gäller på EU-nivå, det är dags att kräva en IPCC SPM-sammanfattning som speglar alla observationer, inte bara de som passar agendan. Annars fortsätter klimatmålen att vara utsläppsmål motiverade av en halvsanning, till priset av tillväxt, konkurrenskraft och förtroende för både vetenskap och politik.
Thoralf Alfsson
Kalmar
Medborgerlig Samling