Vi måste ändå börja i den där uttjatade änden, den som stavades noll inspelade poäng på sex försök.
Stavades, det är ett viktigt ord här. Imperfekt. (Dåtid, alltså.)
För 1-1-insatsen mot Häcken var inget annat än ett rödvitt styrkebesked, som garanterat lämnade supportrar både imponerande och törstande efter mer.
6-1 i avslut på mål. 2,24 i förväntade mål sett till chanserna, jämfört med 0,74 för bevisligen hemmastarka Häcken.
Sanningen är den att Kalmar FF förmodligen borde ha klippt (är ni med?) motståndet redan den första kvarten i solskenet på Bravida arena, för under 15 minuter så var det faktiskt inget annat än en snudd på chockerande överkörning.
Redan i den tredje minuten så nickade Aboubacar Keita från nära håll efter en frispark, och målvakten Andreas Linde svarade för en kvalificerad parad nära krysset.
I den elfte minuten kom Marius Söderbäck i en omställning och tvingade Linde till en ny stark räddning vid marken.
Så kom 0-1, bara minuten därpå. Calle Gustafsson lättade in ett inlägg från vänster, bollen snuddade ett Häcken-huvud innan Keita vräkte sig fram på bortre stolpen och nickade in ledningsmålet. Där och då kändes det extremt rättvist.
Och ett potentiellt avgörande 0-2 borde ju sedan kommit efter en kvart, när en Häcken-försvarare bjussade på säsongens (?) indianare och gav Charlie Rosenqvist en hel del egentid med Andreas Linde. Målvakten svarade dock för en ny fin och direkt avgörande räddning, och Andreas Linde är ju anledningen till att Kalmar FF lämnade 031-området med “bara” en poäng den här söndagen.
***
En egenskap som jag gillar med den här versionen av nykomlingen (glöm inte bort det, va?) Kalmar FF är den gemensamma uppoffringen, och därutöver modet som under den första halvan av allsvenskan blandats upp med ett allt starkare självförtroende.
Det blir sällan dumdristigt, förlorar man boll på offensiv planhalva så finns där direkt två-tre rödvita spelare och tar tillbaka den.
Hem löper man sedan kollektivt och intensivt på ett imponerande sätt vid defensiva omställningar, och en giftig omställningsexpert som Gustav Lindgren fick till exmpel aldrig läge att utöva sin konst, fick aldrig utrymme för den där sista dragningen innan avslut. Fick knappt tid att andas.
Och dagens Kalmar FF går sedan för det. Det har tränare Toni Koskela lyckats dunka in i spelarnas skallar, oavsett motstånd.
Även efter ett snöpligt 1-1, innickat av en på tok för fristående Harry Hilvenius efter en hörna från vänster i den 25:e minuten, så gick man för det resterande 65 minuter plus tillägg.
Gick för trepoängaren, i en match där man var tydlig underdog.
Charles Sagoe Jr hade ett hårt skott mitt på Andreas Linde, och i den 72:a minuten så fläkte sig inlånade Harun Ibrahim sig desperat för att styra bort Aboubacar Keitas skott från tre meter.
Ser man till målchanser så finns det inte något att snacka om. Det här var Kalmar FF:s match, och det borde ha varit tre pinnar.
***
Rony Jansson har i dagarna sålts till klassiska tyska andraligalaget St Pauli, och innan jag går in på en rättvis liten hyllning till den unge ersättaren så ska både Jansson och Kalmar FF få en minst lika rättvis hyllning. Jag var på plats i Kalmar när den blyge 18-årige finländaren dök upp på Guldfågeln arena, och jag skulle ljuga om jag då såg det här slutet (?) för Rony Jansson i föreningen.
Scoutingen som dåvarande scouten Peter Swärdh och dåvarande sportchefen Jörgen Petersson gjorde var ju med facit i hand klockren. Anonyme Jansson kom gratis till Kalmar FF, och hanterandet av högerbackens utveckling har varit mycket klokt - och slutresultatet blev en tungt vägande orsak till avancemanget från superettan och en högerback som nu gjort debut i den finska A-landslaget.
Jag lyfter på hatten åt alla inblandade.
Nu till ersättaren, Fabian Björklund. Jag skulle inte tala sanning om jag sa att han helt släckte ner den skicklige Adrian Svanbäck, men för att vara en allsvensk debut från start, och det mot den allsvenska serietrean och förra årets skyttekung i Häcken, så måste man ju ge 19-årige all kredd.
Hur klok som helst, rejäl i duellerna och Björklund gjorde faktiskt inga direkta misstag alls. Här såg vi ny fin fingertoppskänsla av tränare Koskela, som konsekvent verkar våga släppa fram de yngre och mer oerfarna talangerna.
Och de flyger direkt. Det brukar tyda på ett väl fungerande kollektiv, ett homogent omklädningsrum och en tränare som verkar veta vad han håller på med.
***
Apropå Toni Koskela så pratade vi efter segermatchen mot Mjällby senast om Calle Gustafsson och hans höga nivå för närvarande. Är den landslagsmässig? Är det någon mittfältare i allsvenskan som just nu är bättre? Landslaget ville KFF-tränaren inte direkt lägga sig i, men jag tvingade till slut fram två mittfältsnamn som Koskela imponerats av den här säsongen: Otto Rosengren i Malmö FF och unge stjärnskottet Abdoulaye Doumbia i just Häcken.
Två vassa mittfältare som vi sett Kalmar FF möta de senaste veckorna, och om jag får ge min bild och bedömning av dessa matcher i matchen så skulle jag säga: Calle Gustafsson var en nivå bättre än Otto Rosengren i 2-2-mötet med Malmö FF.
KFF-kaptenen var även snäppet bättre och mer dominant än Doumbia den här dagen, och gick från matchen med ännu en poäng (assist till 0-1-nicken) i bagaget.
***
Andra små grejer då:
* Bredvid Calle Gustafsson på mittfältet så fortsätter Robert Gojani att rada upp kvalitetsprestationer. Den duon måste vara en av allsvenskans bästa just nu.
* Aboubacar Keitas eventuella rost efter den svåra hälseneskadan kan vi nu säga är helt borta. Mål i två raka matcher och ett otroligt stabilt mittbacksspel. Ruggig pondus och tajming i både luften och på marken.
* Nästa helg finns en bra chans att äntligen ta första segern på bortaplan, då man reser tillbaka till Göteborg för att möta krislaget IFK Göteborg på Gamla Ullevi.