“Höstångesten när den är som bäst, och värst.
Är det också då som proppen går ur Kalmar FF:s målskytte?
Jag sticker ut hakan och säger, ja.”
Där har ni mina sista tre rader i krönikan efter den jobbiga 0-1-förlusten mot Malmö FF i omgång 23.
Jag vill ju inte vara den som är den, slå på min egen trumma och så vidare, men mer träffsäkert än så kan man faktiskt inte beskriva omgång 24 i Degerfors. Visst, jag kunde lagt till att årets första bortaseger för Kalmar FF skulle komma på Stora valla, och min titt in i spåkulan skulle bli ännu mer imponerande.
Men det blev faktiskt exakt som min magkänsla sa förra måndagen.
Och det gick snabbt.
*
Nerverna har smugit sig in i den allsvenska bottenstriden, och det tydligaste tecknet på det den här kvällen var hemmalagets förlamade första 25 minuter. Ingen vill ha bollen. Ingen kunde hålla i bollen. Ingen såg ut att vilja springa. Ingen såg faktiskt ut att vilja vara på planen över huvud taget.
Tränaren Henok Goitom skrek galet för att skaka liv i sina mannar.
Men Kalmar FF högg direkt.
Knappt två minuter hade tickat iväg på matchklockan när den rutinerade högerbacken Daniel Sundgren helt nkelt gav bort bollen på egen planhalva till Charles Sagoe Jr. Abdussalam Magashy tog vid, hittade Vilmer Tyrén i straffområdet som i sin tur skarvade snyggt till en framstormande Marius Söderbäck. Finländarens första (han utlovade tio inför säsongen) allsvenska mål satt sedan bestämt vid Degerfors-keepern Matvei Igonens högra stolpe.
Drömstart.
Och sen radade Kalmar FF upp chanser.
Tyrén - numera given som nia från start - hade en fräck klack som Igonen räddade bra, och Söderbäck vräkte på ett fräsande skott som passerade decimetrarna utanför stolpen.
Och den glödheta duon skulle sedan samarbeta för avgörande 0-2 i den 17 minuten.
*
Sju allsvenska matcher i rad utan mål blev det till slut.
Det är ju hopplöst svagt.
Eller, som Rasmus Elm sa när vi träffades på en innebandycup för en tid sedan:
“Det är ju faktiskt rätt starkt att inte lyckas få in bollen på så många matcher. Jag menar, ett slumpmål på en hörna eller så”.
Han skrattade lite uppgivet.
Och jag lovar att Rasmus Elm njöt ikapp med kreatörerna till 0-2-målet mot Degerfors den här måndagen. Lagkaptenen Melker Hallberg försökte då rensa bollen ur eget straffområde tre gånger utan att lyckas, innan Calle Gustafsson tog över och med en läcker liten chipp mot Magashy satte igång en rapp omställning.
Där hittade Marius Söderbäck till slut en sopren Vilmer Tyrén, som med en distinkt träff fick göra sitt första allsvenska mål i karriären.
Det räckte till seger till slut, även om Kalmar FF säkert kunde gjort fyra-fem mål till på de chanser man skapade efter liknande situationer. Och om man ska leta fram något fortsatt bekymmersamt en kväll där hundrakilorsvikter föll från rödvita axlar, så är det ju målskyttet.
Eller, målskyttet som fortsätter att utebli.
Kolla här bara:
-
Charles Sagoe Jr missade två (!) frilägen, helt ensam och relativt ostörd med målvakten. Succébrittens statistik över karriären vittnar om svaga eller få avslut på mål, och det har vi sett rätt mycket av den här säsongen.
-
Abdussalam Magashy brände en volley från tre meter, där målvakten Igonen också gjorde en klassparad.
-
Calle Gustafsson slog en sanslös långboll till en ensam Marius Söderbäck, men avslutet - friläget - var alldeles för trögt och trubbigt.
Och där fanns ännu mer att ta av. Målskyttet förblir ett problem för Toni Koskelas mannar.
Men, visst, proppen gick i alla fall ur, och Kalmar FF skaffade sig fördel i en allt mer dramatisk nedflyttningsstrid där nu även mästarna Mjällby i högsta grad är indragna.
*
Ett par grejer (utöver målskyttet) som behöver bli ännu vassare inför den absoluta slutspurten då?
Tja, målvaktsspelet.
Då säger Samuel Brolin-supportern till mig att han faktiskt stod för två relativt avgörande och spektakulära räddningar i kritiska lägen mot Degerfors, och jag säger inte emot.
Men för mig är inte de bästa målvakterna de som gör de coolaste räddningarna. Jag värderar trygghet mycket högre. Uppskattar målvaktsmatcher utan misstag och slarv. Jag ser styrka i de målvakter som genom kommunikation och spelförståelse kanske inte behöver göra de vansinniga räddningarna vid stolprötterna eller i kryssen. Man har redan styrt bort farligheterna med sin röst, genom tydliga kommandon till medspelare.
Gör man en drömräddning här och där ändå - ja, då är det förstås en bonus.
Men allt det här får inte Kalmar FF med Samuel Brolin. Det är för ojämnt från match till match.
Nu var det i en ofattbart viktig ångesttillställning först ett märkligt ofokuserat utkast som hamnade hos motståndare, och sen höll Brolin i bollen för länge med händerna så Degerfors fick en hörna.
Bagateller, säger ni?
Orosmoment som skapar otrygghet, säger jag.
Och det kommer inte finnas så mycket marginaler för misstag den här hösten.
*
En annan detalj i spelet som kan komma att bli avgörande är de fasta situationerna. Och nu säger jag att det är dags att ta frisparkar ur Melker Hallbergs händer (eller fötter).
Två fina frisparkslägen vaskades mot Degerfors - bollen kom inte ens förbi en tremannamur vid ena tillfället - och jag minns faktiskt inte när Hallberg hade en giftig allsvensk frispark senast.
Släpp frisparkarna till en spelare med självförtroende, varför inte Calle Gustafsson?
*
Men vi avslutar glatt.
För Kalmar FF tog med sig tre välförtjänta poäng till sovarrangemanget i Örebro i natt, och det finns anledning att se hoppfullt på de omgångar som nu väntar närmast.
BP och Gais hemma på Guldfågeln arena är båda bra poängchanser, och sen väntar sannolikt ny ångestmatch på Strandvallen mot Mjällby.
Allsvenskan och hösten.
Finns det en finare kombination?