En chef inom Distriktsveterinärerna, som är en del av Jordbruksverket, ställs inför rätta efter två misstänkta fall av djurplågeri. Åtalet lämnades in till Kalmar tingsrätt på torsdagen och gäller två händelser på en gård i Kalmar län.
Enligt åklagaren har veterinärchefen vid det första tillfället sparkat en häst och ryckt hårt i dess tyglar. Vid det andra tillfället ska chefen ha slagit en annan häst upprepade gånger på olika delar av kroppen. Åklagaren anser att hästarna utsatts för lidande utan godtagbara skäl. Gärningarna ska enligt åtalet ha begåtts med uppsåt eller av grov oaktsamhet.
Vår tidning har tagit del av förundersökningsprotokollet, som innehåller vittnesförhör, polisens beskrivningar av filmerna, ett sakkunnigutlåtande från Sveriges lantbruksuniversitet och ett omfattande förhör med den åtalade. Materialet ger en detaljerad bild av de två händelserna – och av hur veterinärchefen, som förnekar brott, själv ser på sitt agerande.
Sparkade mot stillastående häst
Den första händelsen ska ha inträffat under en ridträning i september 2024. Enligt ett vittne hade ett barn ridit en ponny och fallit av i samband med hoppträning. Vittnet, som befann sig i en närliggande byggnad, reagerade på situationen och började filma från ett fönster. Filmen är omkring sex sekunder lång.
Enligt polisens och experternas beskrivningar står ponnyn stilla med barnet bredvid sig när veterinärchefen går fram och tar tag i tyglarna. Chefen riktar därefter en spark mot hästen och rycker upprepade gånger i tyglarna. Hästen höjer huvudet och backar.
Vittnet berättar i polisförhör att händelsen fick vittnet att öppna fönstret och ropa:
– Vad håller du på med!!
Enligt vittnet hörde veterinärchefen senare av sig via sociala medier och förklarade att situationen hade varit frustrerande.
”Minns verkligen inte”
När veterinärchefen får se filmen under ett polisförhör i augusti i år blir reaktionen stark.
– Åh, fy fan. Vad hade hänt innan där undrar jag? Finns det också på film?
Chefen säger sig inte minnas själva händelsen, men berättar att ponnyn vid flera tidigare tillfällen hade kastat av barnet. Veterinärchefen tror att något liknande kan ha hänt strax före inspelningen.
– Jag minns verkligen inte att jag betedde mig så.
När polisen frågar vad chefen har att säga om filmen blir svaret:
– Den talar ju för sig själv, så är det ju.
Veterinärchefen medger att hästen träffas, men tonar ned kraften i sparken.
– Jag sparkar inte den hårt. Jag tycker att jag nuddar den.
Rycken i tyglarna beskriver chefen som en korrigering av hästens beteende.
– Jag tar i tygeln, men det tycker jag att det får man göra. Man behöver korrigera de här stora djuren också.
Chefen anser att den korta filmsekvensen inte ger en rättvisande bild av vad som hände före ingripandet.
"Saknas begripligt samband"
Filmen har granskats av Nationellt centrum för djurvälfärd, SCAW, vid Sveriges lantbruksuniversitet. Experterna konstaterar att hästen stod stilla när veterinärchefen gick fram och att det därför saknades ett begripligt samband mellan ett eventuellt tidigare beteende och bestraffningen. Enligt utlåtandet fyllde sparken och rycken i tyglarna inget syfte ur ett inlärningsperspektiv.
Experterna bedömer att rycken sannolikt orsakade åtminstone kortvarig smärta, eftersom hästens mun är rik på känselnerver. De anser också att hästen visar tydliga tecken på stress och obehag.
Hur kraftig själva sparken var och vilken smärta den kan ha orsakat går däremot inte att säkert avgöra utifrån filmen.
Utvecklades till ett utdraget förlopp
Den andra misstänkta händelsen inträffade den 27 februari 2025. Veterinärchefen hade då en annan häst hemma på prov inför ett eventuellt köp. Tanken var att transportera hästen till en träning, men när den skulle lastas uppstod problem. Hästen gick inte in i transporten som förväntat, utan backade ut och reste sig vid flera tillfällen.
Veterinärchefen berättar i polisförhöret att situationen snabbt blev både skrämmande och frustrerande, och att hon blev ”superchockad, jätterädd”. Enligt chefen fanns barn i närheten, vilket förstärkte rädslan för att någon skulle skadas.
Samtidigt började ett vittne filma händelsen från ett fönster. I förundersökningen finns 26 kortare filmsekvenser. Inspelningarna sträcker sig över två timmar och 37 minuter, även om hela tidsperioden inte har filmats. Åklagaren planerar att visa omkring tre minuters filmmaterial under rättegången.
Slag mot hals, rygg och ansikte
Filmerna har granskats av SCAW:s experter, som beskriver hur veterinärchefen vid flera tillfällen använder ett föremål som ser ut att vara ett spö. Enligt utlåtandet får hästen upprepade rapp över bakdelen. På en annan film syns slag mot halsen, varefter hästen reser sig högt på bakbenen för att komma undan.
Experterna beskriver även slag mot hästens sida och rygg samt upprepade slag mot ansiktet. Vid flera tillfällen syns hur hästen springer runt och försöker komma undan samtidigt som veterinärchefen håller i grimskaftet. Hästen uppvisar enligt experterna tydliga tecken på stress och obehag.
”Sannolikt orsakat betydande smärta”
SCAW:s bedömning är tydlig. När experterna får frågan om några av slagen mot hästen var motiverade blir svaret nej. De framhåller att hästar har god smärtkänslighet i huden och att slagen mot hals och ansikte med mycket stor sannolikhet orsakat smärta. Sådan smärta skulle, beroende på slagens kraft, kunna kvarstå i flera dagar.
Experterna konstaterar samtidigt att hästens täcke kan ha skyddat delar av kroppen, vilket gör smärtan från vissa slag svårare att bedöma. Men oavsett hur hårda slagen var anser experterna att hästen utsattes för stark stress genom hanteringen.
De beskriver metoden som olämplig och kontraproduktiv. En häst som redan är rädd för en transport riskerar enligt experterna att bli ännu mer rädd när den bestraffas.
Den långa tidsperioden är också betydelsefull. Experterna menar att upprepad bestraffning kan förstärka hästens stress och göra den rädd för både transporter och framtida hantering. De varnar bland annat för att slag mot huvudet kan göra hästen huvudskygg, alltså rädd för att bli hanterad kring huvudet.
SCAW har inte undersökt hästarna fysiskt. Utlåtandet bygger på filmerna och vittnesuppgifterna.
Veterinärchefen: ”Jag slår inte upprepat”
Under polisförhöret får veterinärchefen se filmerna och bemöta experternas slutsatser. Chefen ifrågasätter flera av beskrivningarna och säger att det vid många tillfällen inte fanns något spö i handen. Vissa rörelser beskriver veterinärchefen som försök att fösa hästen framåt eller skydda sig när den kom för nära.
– Jag har nuddat hästen, absolut. Jag har touchat hästen. Jag har hanterat hästen. Men jag har inte uppenbart slagit en häst.
Chefen medger att ett kort spö användes vid vissa tillfällen, men beskriver syftet som att få hästen att röra sig framåt.
– Ja men peta till den, komma hit, vi går framåt.
Veterinärchefen håller inte med experterna om att agerandet saknade motivering.
– Jag slår inte upprepat. Jag straffar inte hästen.
När polisen tar upp bedömningen att slagen mot hals och ansikte med mycket stor sannolikhet orsakat smärta svarar chefen:
– Absolut inte.
Barnets ord på filmen väcker frågor
En särskild sekvens i förundersökningen handlar om vad som hörs på ljudspåret till en av filmerna. Polisen uppfattar att ett barn säger att veterinärchefen inte behöver slå hästen eftersom den inte gjort någonting.
Veterinärchefen medger att det egna svaret ”Jo, det behöver jag” hörs på inspelningen. Men när polisen frågar om detta innebär att chefen ansåg sig behöva slå hästen invänder veterinärchefen mot tolkningen.
– Jag slår ju inte, uppenbarligen inte hästen.
Chefen framhåller att situationen var mycket upprörande och att både rädsla och frustration påverkade agerandet.
”Jag borde ha gjort det”
På en punkt är veterinärchefen självkritisk. Chefen medger att lastningsförsöket pågick för länge och att det borde ha avbrutits tidigare.
När polisen frågar om chefen inte övervägde att ge upp redan i ett tidigare skede blir svaret:
– Det är väl den eftertanken jag har, att jag borde ha gjort det.
Veterinärchefen säger att rädsla och frustration tog över när hästen uppträdde på ett sätt som inte var förväntat. Till slut avbröts försöket och hästen släpptes ut i hagen. Veterinärchefen beslutade därefter att inte köpa hästen.
Enligt veterinärchefens uppgifter hade även ägarna stora svårigheter att lasta hästen när den skulle hämtas ett par dagar senare. Det ska ha tagit omkring två timmar innan hästen kom i väg, och enligt chefen fick den till slut lugnande läkemedel. Veterinärchefen anför detta som stöd för att hästen hade särskilda svårigheter med transporter redan före den aktuella händelsen.
Kritiserar vittnets filmande
Veterinärchefen riktar också kritik mot personen som filmat händelserna. I polisförhöret berättar chefen om en upplevd konflikt med grannen och menar att det funnits ett återkommande intresse för vad som händer på gården.
Chefen anser att filmerna ger en missvisande bild eftersom de inte visar hela händelseförloppen.
Experterna har också uppmärksammat att det finns längre perioder som inte har filmats. Deras bedömning av lidandet gäller därför den hantering som framgår av materialet.
Förnekar att hästarna lidit
Veterinärchefen förnekar båda brotten. Försvaret framhåller att chefen inte haft för avsikt att orsaka hästarna lidande och bestrider att sådant lidande har uppstått.
Åklagaren gör motsatt bedömning och hänvisar till filmerna, vittnesuppgifterna och SCAW:s sakkunnigutlåtande. I första hand yrkas ansvar för djurplågeri vid båda tillfällena. I andra hand vill åklagaren att veterinärchefen döms för brott mot djurskyddslagen, som förbjuder aga av djur.
Nu blir det Kalmar tingsrätts uppgift att pröva anklagelserna.
Vi har sökt chefen för Distriktsveterinärerna samt regionchefen för en kommentar.