Kalmars Rony Jansson och Degerfors Samba Diatara under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Kalmar och Degerfors som vår krönikör Mathias Lühr tycker till om.
Foto: Bildbyrån
Sommarsol och sommarvärme skänkte njutning till den här allsvenska lördagen på Guldfågeln arena.
Semesterväder.
Och kanske lurades Kalmar FF av omständigheterna till en början och glömde bort att det återstod 180 minuters jobb innan ligan går in i ett tidigt VM-uppehåll. För det var rakt av Degerfors första tjugo minuterna. Det var hos gästerna inspirationen, viljan och farten fanns, medan Kalmar FF hade svårt att på organiserat sätt ta sig över mittlinjen en enda gång.
Det var nästan parodiskt.
Inte minst när Nassef Chourak slog bort en slarvig passning som singlade ut till ett glasklart inkast för Degerfors, men Chourak stod kvar med en arm i luften (som om någon trodde att det var KFF-fördel) medan gästerna kastade in ett rätt farligt inkast in i offensivt straffområde.
Någon minut senare fick Kalmar FF en frispark på egen planhalva, som mittbacken Lars Saetra dunkade i bakhuvudet på lagkompisen Charlie Rosenqvist.
Det var virrvarr, som Svullo skulle ha uttryckt det.
Och det var lealöst.
Jag har så många gånger lyft fram bristen på vassa centrala anfallsspelare i Kalmar FF den här säsongen att jag börjar bli trött på mig själv, och det var ju inte så att någon satt och hoppades på att Anthony Olusanya skulle lyfta och frälsa hemmalaget i den första halvleken. Och så blev det inte heller.
Det var istället lagkapten Melker Hallberg som drog igång den rödvita maskinen. Det var Hallberg som sköt utifrån, som missade en långlobb då målvakten Matvei Igonen var långt ute, och det var Hallberg som nickade farligt så att samme Igonen fick rädda snyggt vid sitt vänstra kryss.
***
1-0 kom också två minuter före halvtidsvilan, och det var snyggt.
Assistkungen Charles Sagoe Jr startade en kombination på vänsterkanten, och via en läcker genomskärare av Victor Larsson så kunde engelsmannen spela bollen snett inåt bakåt fram målet - och där kom högerbacken Rony Jansson och flipprade in bollen vid bortre stolpen.
Den finske U21-landslagsmannen har nu gjort två mål under den allsvenska våren.
Det är bara ett mindre än den offensiva bataljon som Kalmar FF värvat ihop de två senaste säsongerna - det vill säga: Anthony Olusanya, Charles Sagoe Jr, Vilmer Tyrén, Emeka Nnamani, Nassef Chourak (hämtades ju in som offensiv kreatör) och Marius Söderbäck - gjort tillsammans.
Och det säger ju mer än en hel del om behovet av en klassnia som målmässigt kan avlasta det stora genombrottet den här säsongen.
Nöj er inte, Kalmar FF. Skaffa er säkerhet i form av en avslutare som inte är en billig chansning. Visst, det kommer kosta, men ni kan inte kallt förutsätta att en galen vår även blir till en galen höst.
Eller finns lösningen på “nia-situationen” redan på plats?
***
För Charlie Rosenqvist har nämligen gjort fem mål nu.
Fem på nio omgångar. Det är ett oerhört facit.
18-åringen ligger den här lördagen tvåa i den allsvenska skytteligan bakom Sirius Isak Bjerkebo (åtta mål), och vi kan nog lugnt konstatera att Rosenqvist inte direkt fått hybris av framgången, uppmärksamheten och den färska uttagningen till U21-landslaget.
2-0-avslutet i den 67:e minuten var ju internationellt. Rony Jansson (japp, högerbacken igen), skickade in ett inlägg från höger och av någon sensationell anledning så valde Degerfors försvarare att helt enkelt strunta i markering på Rosenqvist - och tonåringen var stencool med sin distinkta volley utom räckhåll för Matvei Igonen.
Kalmar FF har gjort elva kassar på nio matcher.
Och Charlie Rosenqvist ligger alltså bakom ungefär hälften av dessa. Killen som inte var inbjuden till den första säsongsträningen med A-laget har varit helt ovärderlig, han har gett laget luft under vingarna i tabellen - och just det faktumet går givetvis att analysera ur alla tänkbara vinklar om man ska detaljsyna Kalmar FF:s totala truppbygge den här säsongen.
***
Lite annat smått och gott:
-
Calle Gustafsson var förmodligen bäst på planen. Om man inte ser allt det nyttiga och smarta som mittfältaren gör för Kalmar FF, och vilken oerhörd allsvensk nivå hans kvaliteter håller, då måste man kanske byta sport att följa. Nu vann han åter mycket boll, täckte ytor på ett hänsynslöst sätt, och proppen han delade ut på Dijan Vukojevic i andra halvlek kanske gav ett gult kort, men det sände också tydliga signaler till alla närvarande hur mycket Gustafsson vill det här. Spännande också att jämföra Gustafsson med Nassef Chourak, som ju båda spelar som sexor. När Chourak vill transportera boll, ofta i sidled, ta många touch och inte sällan blir av med samma boll, då skär Gustafssons direktbollar igenom Degerfors försvarslinjer, sätter lagkamrater i gynnsamma offensiva situationer och skapar nästan alltid embryon till möjligheter framåt. Det är på alla vis klasskillnad mellan de två KFF-mittfältarna.
-
Samuel Brolin gjorde sin tredje start i målet och han var bra. Jag tycker att den långa keepern mognat i sitt spel, och han tar inte risker på samma sätt i spelet med fötterna. Bollarna kan i och för sig fortfarande hamna lite varstans, men de hamnar i alla fall inte i famnen på en motståndare så här långt.
-
Jag har redan nämnt honom, men det tål att upprepas: Rony Jansson växer också för varje match.
-
Kalmar FF:s hemmafacit kan mycket väl bli biljetten till ett nytt allsvenskt kontrakt den hör säsongen. Nu tio poäng på fem matcher, det vill säga alla ihopsamlade poäng har tagits på GFA. Då kan man tycka det är synd att bara 4 014 åskådare väljer att lösa biljett en sådan här solig dag. Är inte allsvensk fotboll i Kalmar viktigare än så?
Samtidigt har Kalmar FF alltid varit bortskämt med att vara ensamt elitlag i stan (fram till Kalmar HC tog sig till Hockeyallsvenskan), man är bekväma med det mesta PR-jobbet kring laget och just marknadsföringsbiten kring hemmamatcher är inget man gått ner i spagat för under de senaste åren.
-
Återstår att se om man spräcker poängnollan på bortaplan i sista matchen innan VM-uppehållet. Gais på Gamla Ullevi är en jobbig uppgift, men Kalmar FF borde kunna släppa ner axlarna och köra. Sett till poäng, och även spel, så har våren skänkt rödvita supporter både hopp och en del glädje. Det är jag säker på.